AUSKULTATION!!!
Med versaler, eftersom att det var så fantastiskt!
Vägen till färdig veterinär känns visserligen längre än någonsin, men det var så kul, och så otroligt lärorikt! Jag kommer nog att sluta som häst-veterinär ändå, iaf om jag fortsätter åka upp till Thorslunda Gård... ;)
Thorslunda Gård är, som tidigare nämnt, ett företag med 2 equiterapeuter (Anna och Ingebjörn, även travtränare) och 2 veterinärer (Ylva Lindberg och Arne Lindholm), så förutom "vanlig" veterinärverksamhet fick jag även se lite kiropraktik, shockwave-behandling och annat smått och gott. Till det så hade de även en annan praktikant där idag, en massör som utbildar sig till fysioterapeut.
Majoriteten av hästarna som kom in idag var ridhästar, endast en ponnytravare var inbokad, fast då höll många på med olika grenar inom ridsporten. Jag kunde räkna till en kallblodstravare, en quarter, en fullblodsgaloppör och några islänningar, men resten var halvblodshästar, eller korsningar åt det hållet.
De flesta som kom in var halta, jag tror bara 2 eller 3 behandlades enbart i rygg, hals och kors. Så jag fick träna en hel del på att lokalisera hältor idag, och det är bra mycket svårare än man tror. På en del hästar är det rätt uppenbart, men jag erkänner villigt att jag inte prickade av särskilt många hältor på de hästar där man ser att något är fel men inte kan sätta fingret på var felet sitter.
Jag fick två grundläggande tips av Arne Lindholm; hältor kommer i de flesta fall bakifrån och när man letar en hälta ska man titta på de ben som hästen faktiskt belastar, alltså de ben som är fräscha (eller iaf fräschare än de andra). Det sistnämnda hade jag hört förut, men att faktiskt omsätta det i praktiken är inte så lätt som man tror och det var bra att få det slängt i ansiktet igen och faktiskt träna på att INTE titta på det sjuka benet.
Annat jag fick lära mig idag är att väldigt många hästar kommer in med inflammationer i bakknäna, det fick jag inte bara höra muntligt utan även se prov på praktiskt då en hel del av hästarna idag hade känningar i denna led. Överbelastning, felaktig skoning (långa tår, låg trakt) och dåligt underlag är några vanliga orsaker till denna typ av inflammation och då framför allt den förstnämnda. En vanligt tecken på en knäinflammation är att hästen "slipar" yttre sidan av hoven då den sticker in benet under sig. Det visar sig även genom stelhet vid lyft av bakbenet. När man böjer knäleden bak lyfts hasen upp rätt högt mot sittbensknölen, och i friskt tillstånd ska hasen komma rätt nära denna knöl, vid inflammation stretar hästen emot då det förstås gör ont.
Hästar som rids fel och inte bär sig ordentligt med bakbenen kommer att dra sig fram med frambenen, vilket leder till en stel bog och en något inunderstickande benställning fram. På samma vis ställs bakbenen längre in under kroppen när hästen har en inflammation i knäleden.
Jag fick se en hög olika röntgenplåtar, på knäleder, hasleder, kotleder och hovleder, och även bevittna hur Ingebjörn la en sned ryggrad till rätta. Det såg rätt hårdhänt ut, men blev väldigt bra efteråt, och jag antar att det krävs hårda nypor och stora rörelser för att rätta till något på så stora djur.
Nu ska jag traggla lite immunologi (ett kapitel iaf) och sen ska jag slappa resten av fredagkvällen!
Vägen till färdig veterinär känns visserligen längre än någonsin, men det var så kul, och så otroligt lärorikt! Jag kommer nog att sluta som häst-veterinär ändå, iaf om jag fortsätter åka upp till Thorslunda Gård... ;)
Thorslunda Gård är, som tidigare nämnt, ett företag med 2 equiterapeuter (Anna och Ingebjörn, även travtränare) och 2 veterinärer (Ylva Lindberg och Arne Lindholm), så förutom "vanlig" veterinärverksamhet fick jag även se lite kiropraktik, shockwave-behandling och annat smått och gott. Till det så hade de även en annan praktikant där idag, en massör som utbildar sig till fysioterapeut.
Majoriteten av hästarna som kom in idag var ridhästar, endast en ponnytravare var inbokad, fast då höll många på med olika grenar inom ridsporten. Jag kunde räkna till en kallblodstravare, en quarter, en fullblodsgaloppör och några islänningar, men resten var halvblodshästar, eller korsningar åt det hållet.
De flesta som kom in var halta, jag tror bara 2 eller 3 behandlades enbart i rygg, hals och kors. Så jag fick träna en hel del på att lokalisera hältor idag, och det är bra mycket svårare än man tror. På en del hästar är det rätt uppenbart, men jag erkänner villigt att jag inte prickade av särskilt många hältor på de hästar där man ser att något är fel men inte kan sätta fingret på var felet sitter.
Jag fick två grundläggande tips av Arne Lindholm; hältor kommer i de flesta fall bakifrån och när man letar en hälta ska man titta på de ben som hästen faktiskt belastar, alltså de ben som är fräscha (eller iaf fräschare än de andra). Det sistnämnda hade jag hört förut, men att faktiskt omsätta det i praktiken är inte så lätt som man tror och det var bra att få det slängt i ansiktet igen och faktiskt träna på att INTE titta på det sjuka benet.
Annat jag fick lära mig idag är att väldigt många hästar kommer in med inflammationer i bakknäna, det fick jag inte bara höra muntligt utan även se prov på praktiskt då en hel del av hästarna idag hade känningar i denna led. Överbelastning, felaktig skoning (långa tår, låg trakt) och dåligt underlag är några vanliga orsaker till denna typ av inflammation och då framför allt den förstnämnda. En vanligt tecken på en knäinflammation är att hästen "slipar" yttre sidan av hoven då den sticker in benet under sig. Det visar sig även genom stelhet vid lyft av bakbenet. När man böjer knäleden bak lyfts hasen upp rätt högt mot sittbensknölen, och i friskt tillstånd ska hasen komma rätt nära denna knöl, vid inflammation stretar hästen emot då det förstås gör ont.
Hästar som rids fel och inte bär sig ordentligt med bakbenen kommer att dra sig fram med frambenen, vilket leder till en stel bog och en något inunderstickande benställning fram. På samma vis ställs bakbenen längre in under kroppen när hästen har en inflammation i knäleden.
Jag fick se en hög olika röntgenplåtar, på knäleder, hasleder, kotleder och hovleder, och även bevittna hur Ingebjörn la en sned ryggrad till rätta. Det såg rätt hårdhänt ut, men blev väldigt bra efteråt, och jag antar att det krävs hårda nypor och stora rörelser för att rätta till något på så stora djur.
Nu ska jag traggla lite immunologi (ett kapitel iaf) och sen ska jag slappa resten av fredagkvällen!
