Tovig

Tentan är skriven!
Det allra bästa med att skriva tentor (eller kanske det enda bra?) är när man just har lämnat tentasalen och inser att det nu är utanför ens makt att göra någonting åt resultatet, och att man gå lyckligt ovetande om hur man presterade i ca. 3 veckor. Att 2 av dessa 3 veckor i det här fallet är mitt påsklov gör inte saken sämre!

Just den här tentan kändes okej, och jag tror att jag blir godkänd.

 

Dagarna efter tentan har jag mest ägnat åt att ha ångest över att jag måste städa, och sedan har det gått betydligt mindre tid åt att faktiskt städa. Inte för att jag inte har gjort det, utan för att det går ganska snabbt när man väl har fått tummen ur...

Jag har också försökt komma ihåg allt det jag ville göra de två sista veckorna innan tentan, men kan för mitt liv inte komma på det nu. Kanske var det inte så viktiga saker ändå?!

 

Jag har fått min stam-analys på Bryta samt 4 förslag på hingstar som skulle passa henne. Det var väldigt intressant läsning, och jag tyckte att jag fick roliga förslag på hingstar, kanske främst för att jag faktiskt redan tittat på 3 av dem. Nu är ju mitt eget hingst-letande inte slut för det. Nu ska jag försöka väga in prestationer, exteriör och temperament i ekvationen också. Helst av allt hade jag velat göra en liten hingst-turné för att åtminstone få se de på tävlingsbanan, på riktigt och inte på bild, men det är nog inte riktigt ekonomiskt försvarbart, och inte tidsmässigt heller...

Åh, vad mycket roligare det är att behöva bekymra sig över hingstval än vad det är att bekymra sig över tentor!

 

Här på hemmaplan har jag idag fått bevittna vad jag tror är ett försök att komma i form till Elitkampen om 2 månader. Jäntas lilla fölunge levde rövare inne i magen och hennes sidor antog en hel del lustiga former innan träningspasset var över. Jag tycker givetvis synd om Jänta, men samtidigt är det skönt att veta att fölungen i alla fall verkar pigg och livskraftig.

Det börjar bli vårigt i hagarna...

Så var det tenta-tider igen...

Suck och pust, men snart är det över, och då bär det av hemåt i 2 veckor för lite påsklov, lite jobb och lite hästar. Och sen har jag bara en kurs kvar för den här terminen!

 

Idag landade Sleipners Hingstkatalog i brevlådan, det blev en välkommen distraktion från alla skolböcker. Det finns många fina hingstar, och det är ett välkommet bekymmer att analysera vem som skulle passa bäst...
Imorgon landar förhoppningsvis annat avelsrelaterat material hos mig, i mailboxen. Jag har nämligen beställt en analys av Sturla Pettersen som bland annat utvecklat avelsverktyget Sophia. Det är omnämnt och beskrivet här, bland Jan-Olov Perssons skriverier på travnet.se. Det ska bli väldigt intressant att se vad som kommer ut från det!

 

I övrigt händer det inte så mycket. Isen ligger envist kvar, Jäntas mage växer, räven smyger runt knutarna...

 

Slutsurrat, nu ska jag tillbaka till "lilla" hingstkatalogen!

Efter lördagens Viltmiddag har jag blivit tvungen att fundera på ett underligt inslag i mitt liv. Jag har inte kommit fram till mycket, annat än att det inte kan vara särskilt vanligt...

Jag är född den 11 juni år 1990, och tillhör alltså en av de bästa årgångarna på 90-talet. Till samma årgång hör min barndomskompis Agnes, och hör och häpna, hon är född samma år och samma dag som jag, endast 10 minuter före mig (det fick jag minsann höra x antal gånger under våran uppväxt). En liten rolig grej, för det är ju faktiskt inte så ofta man träffar personer som är födda precis samma år och dag.

Därför blev det hela ännu roligare när vi i mellanstadiet fick en inflyttare från Arjeplog som också var född den 11 juni 1990. Fortfarande roligt, mest en komisk slump.

För att sedan hoppa framåt rätt långt i tiden flyttade jag för 1½ år sedan alltså 80 mil hemifrån för att få studera till veterinär. Jag hyrde in mig på ett jättemysigt ställe med stallplats hos en kvinna med två egna, vuxna barn. Det dröjde inte särskilt länge innan det kom fram att hennes son var född den 11 juni, jo just det, år 1990. Nu började det kännas mer underligt än komiskt.

Och så på Viltmiddagen... Jag hamnade vid ett 8-mannabord där min bordsgranne (inte bordsherre; vi repeterade finmiddagens alla små regler och normer) var en civilingenjör med anknytningar till SLU. Vi pratade en del och det var ju en riktigt trevlig prick, så dagen efter (då man faktiskt får vara lite patetisk) blev jag tvungen att snoka lite. Först på facebook, och sedan på birthday.se, för att luska ut hans ålder. Och gissa när han är född?! Precis, den 11 juni 1990...

 

 

 

Magen växer och växer... Till skillnad från en själv så har Jänta ett legitimt skäl!

Jag, och alla andra, som vill åka på safari kanske skulle se till att få det gjort någon gång, innan det börjar se ut så här... xD