Tovig

Dags att göra ett nytt försök med bloggen.

Sommaren är över och skolan igång igen. Jag är tillbaka i Knivsta/Uppsala med Bryta denna gång. Bryta som olägligt skadade sig i somras och fick en fraktur på ett griffelben. I dagsläget ser det dock lovande ut, även om hon har ett väldigt oestetiskt överben. Nåja, så länge hon inte har ont får man vara nöjd.
Nästa vecka har hon tid på Mälarkliniken för röntgen och rörelsekontroll. Håll tummar och tår för att frakturen har läkt bra och att det inte finns kvar något ”bengrus” (det var en kross-skada nämligen).
Själv har jag fått tid för undersökning av mitt knä på ortopediska avdelningen på Löwenströmska i Upplands Väsby veckan därpå. Jag ringde dit tidigare i veckan, med full stridsberedskap ifall det skulle bli problem med länstillhörighet, full bokning eller ifrågasättande av min skada. Till min stora förvåning var processen hur smidig som helst och jag fick omedelbart en tid. Nu bör tilläggas att det är en tid för en undersökning, inte för den operation som jag blev lovad inom en 3-månadersperiod efter det första besöket i februari, så än är det inte rott i land…

Vi har tentat av vår första kurs; DFZ, djurskydd, författningskunskap och epizootologi. Preliminärt verkar jag ha klarat den kursen. Den var förvånansvärt rolig, men särskilt måste jag berömma två av föreläsarna, Linda Keeling som föreläste om djurvälfärd och djurskydd och Susanna Lewerin som föreläste om epizootologi. Ämnena hade kunnat vara tråkiga, men de gjorde det helt klart värt att vara på lektionerna.

I dagsläget har vi börjat på Farmakologi-kursen, som jag har fått höra en del om… ”Svåraste kursen på hela utbildningen”, ”många som inte klarar tentan”, ”tung och svår”… Precis vad man vill höra.
Men kanske är det lite bra, för jag har nog aldrig varit så målmedveten i början på en kurs och aldrig varit så duktig på att sätta mig ner på eftermiddagarna och gå igenom föreläsningarna. Det är nog första gången jag känner att jag läser en kurs på heltidsfart. Förhoppningsvis ska den känslan hålla i sig och göra att jag inte har några svårigheter med tentorna som kommer i november.

I övrigt skördar jag på eftermiddagarna äpplen och nypon, som jag nog ska kunna hitta på något med, och så räknar jag snålt mina slantar. Det är en del extra utgifter så här i början av kursstarten och läsåret (förutom kurslitteratur ska jag ju även föda hästen) och det känns särdeles jobbigt just det här året, eftersom att jag så gärna vill följa med till Kenya till våren.
Den senaste informationen jag fick om detta var att det skulle bli 24 dagar i mars som vi fick åka och att det eventuellt blir lite ändringar i vad som ska besökas i jämförelse med tidigare år. Jag vill, jag vill, jag vill!