Tovig

Åh, vad bra det gick på getövningen! Storstrut var inte alls lika blyg, kanske är det dräktigheten som gjort henne till en sådan cooling. Vid ett tillfälle blev hon lite nervös och la sig ner, men hon var snabbt på fötter igen när jag lockade med godis.
Vi hade (som sagt) fokus på palpering, och fick ut ett häfte med olika punkter som skulle kännas på. Jag såg till att ta med mig det häftet hem för jag har tänkt öva lite på Boel. Jag har också tänkt smita in till getterna någon fler gång innan jul för att få lite mer träning på det vi gjort idag. Vi hann inte med allt riktigt så grundligt som jag önskat och våran lärare sa att det var helt okej att hälsa på övrig tid, bara man hörde av sig först.
Här intill är en bild på våran duktiga get.

På kvällen red jag Boel, och det blev en rejäl runda med mycket galopp, eftersom att vänster galopp plötsligt inte gick för sig. Inte till en början iaf, men på slutet fick vi till det. Jag fick kämpa hårt för att få ner henne i tempo när vi väl börjat, för när hon går på högvarv (inte het, men definitivt väldigt på) så tar hon bara första, bästa och lättaste galoppen, dvs. höger. Jag hade så dåligt samvete i slutet på turen (som blev väldigt lång även borträknat galoppintervallerna) att jag hoppade av och gick bredvid henne sista kilometern, men när vi kom till de sista backarna kunde jag konstatera att hon inte var det minsta trött.
Hon blir väldigt fin när hon svettar upp sig, då lägger sig vinterpälsen och det syns att hon inte är en stoppad knubbis. Hon ser faktiskt riktigt sportig ut då, med långa ben och, för en täckbyxeklädd Michelingubbe, vidrigt långtstegad.

Imorgon går jag upp tidigt för en skrittrunda med Anita och Thokki. Det var tänkt för Boels skull, så att hon inte blir så stel, men just nu känns det som att det nog snarare är jag som kommer vara stelbent och stapplig. Tro inte att ridning inte är jobbigt, särskilt inte barbacka!