Tovig

Jag kanske skulle börja forska inom genetik?
Vi har kommit in på det nu i biomedicinska baskursen och det verkar aldrig sluta upp att accelerera i engageringsförmåga. Det är fantastiskt hur vi är uppbyggda, det går inte att säga annat!

Idag fick vi serveringsträning inför Phlugan, ett möte som hålls vartannat år på Ultuna för alla veterinärer. Eller om det kanske hålls varje år, men amöborna får bara servera vartannat år. Jag började alltså rätt år på den här linjen, för jag ska få servera och enligt 3:orna ska det vara jättekul. Det tror jag med, bara jag undviker att krossa glas och tallrikar eller spilla rödvin på någons balklänning. Efter den första genomgången när de ansvariga beskrev vad vi skulle göra var jag skeptisk. Jag kan vara en sådan klumpeduns, och det är verkligen en finare middag så det är mycket runt etiketten att komma ihåg. Men!... När vi väl fått prova ut lite grepp själva så känner jag mig mer positivt inställd. Det var inte så svårt trots allt, och jag får dessutom dela ett bord med en av mina klasskompisar, Andrea från Skåne. Det kan naturligtvis bli problem i kommunikationen oss emellan, men i värsta fall får vi väl ta till teckenspråk. Eller engelska.

På eftermiddagen surfade jag runt lite på de norska hemsidorna och hittade goda nyheter! Wik Stjernen sätts i aveln nästa år och ska stå på Holtan Gård, söder om Oslo. Helkul! Undra bara hur de gör med tävlingsbiten... Det är ju inte det optimala, att hingsten ska verka i aveln och tävla samtidigt.

Mindre goda nyheter är att rävar siktats nere i Knivsta och jag börjar misstänka att Lilla Katten kanske mött sitt öde... Hon har nämligen fortfarande inte setts till och jag har fått höra att hon tydligen ska vara den enda katten som faktiskt "bor" i huset. Uj, uj, uj, det känns inget vidare.
Jag har även haft dåligt samvete över katten som har ett sår på ryggen (som jag inte får röra i, naturligtvis) och stackars Figaros sår på huvudet. Den sistnämnda verkar dock inte lida märkbart över det, men han har skällt ovanligt mycket idag, och det ska tydligen inte vara ett gott tecken på en hund av den rasen. Har de väl börjat är det svårt att få dem att sluta.

Boel har fått vila idag, men imorgon får jag allt ta ut henne på en tur, trots att jag inte är hemma förrän det blivit mörkt. Någon gång måste man ju vänja sig vid såna ridförhållanden, det är bara att sätta på sig reflexer och bege sig ut!