Tovig

Jo, jag blev ju faktiskt godkänd, men blev tvungen att genomlida en dryg och jobbig timme efter att jag börjat tveka och fundera på om jag inte hade kodnummer 10 ändå... Och just 10:an hade inte blivit godkänd. Vilken pärs, men nu är det över och jag kom helskinnad igenom. Nu kan jag ägna mig helt och fullt åt OSF:en (Organens struktur och funktion) och allt annat som slängs i min väg.

Skönt också att veterinären kunde komma ut redan imorgon. Då blir det vaccination och blodprov för Boels del.
Jag ägnade eftermiddagen idag åt att gå igenom henne lite extra och se efter om det kunde vara något annat jag ville att veterinären skulle kolla på, men hittade inget märkvärdigt. En eller två bulor på ryggen, vilket fick mig att paniskt tänka att jag måste byta sadel (vilket jag INTE vill) men sedan lugna mig och titta efter på schabraket. Det kan nog vara dags för ett byte där istället, till ett nytvättat.

Jag läste ut Håkan Nessers bok "De ensamma" igår. Den var spännande, och särskilt rolig var den under den tid den utspelade sig i Uppsala och jag faktiskt kände igen en del ställen. Men allra bäst av allt var:
" 'Jo', sa Larsson, på inandning eftersom han var född i Skellefteå och inte lärt sig prata skånska på trettio år." Och sen, bara två, tre rader efter det: " 'Det var som fan', sa Larsson och lade in en snus."
Det kändes till och med bättre än att läsa om konditori Fågelsången och ankdammen i Uppsala!

Nu ska jag leta reda på något annat att läsa, eftersom jag fortfarande inte fått min studentlitteratur. Harne gött!