Tovig

Fredag kväll och jag borde se fram emot helgen, men jag har mest ångest över allt jag ska hinna med. Framför allt pluggandet. Nu är det ju bara en vecka kvar till första deltentan och även om den inte verkar så jättesvår så är det ändå mycket som ska tragglas in.

Imorgon var tanken att jag skulle möta upp med Kelsey från Australien.
Jag tror det var i mellanstadiet, kanske i 4:an, som vi fick brevvänner från Australien och jag fick alltså Kelsey. Vi har hållit kontakten, om än sporadiskt så har vi hört av varandra under åren, och det blev ännu lättare när Facebook dök upp. I december skrev hon till mig och berättade att hon skulle komma upp till Europa och då även till Stockholm, så vi tyckte att om möjligt så skulle vi mötas upp. Minst sagt häftigt!
Nu har jag inte fått alldeles grönt tecken än, och om hon skulle ta tågtrafiken genom Sverige (senaste uppdateringen var från Kiruna) är det ju inte helt omöjligt att hon blivit fast någonstans. Vi vet ju alla hur SJ fungerar...
Jag hoppas i alla fall att det löser sig och att vi lyckas möta upp någonstans.

Jag hoppas också att jag inte stressar mig sönder och samman över pluggandet utan pallrar mig ut på släppet lördag kväll. Själva sittningen heter Midvinterblotet, och precis som alla andra sittningar är det den häftigaste på hela året. Typ.

Efter dagens getövning passade jag på att rida i dagsljuset. Det känns som att Boel gör gigantiska framsteg; förutom att öppnorna och skänkelvikningar sitter så gott som sten och att hon gör läskigt bra galoppfattningar börjar formen sitta riktigt fint i traven. Och det är galet kul att rida då!
Nu skulle jag bara behöva lite mjukare underlag, så mera snö tack!