Tovig

Onsdagen bjöd på ett ihållande, surt regn, men jag begav mig ändå upp mot Tierp för att hälsa på Furir som står här för dagen. Killen är helrenoverad och ska, vad jag har hört, få åka hem till Norrland nästa torsdag.
Bilden är tagen på Bollnäs förra sommaren när Furir tog ett 2:a pris bakom Slettvoll Rambo.





Jag hade egentligen en självständig dissekering på eftermiddagen men valde att hoppa över den. Jag fick sitta på bussen i drygt 50 minuter innan jag nådde Torslunda. Väl där traskade jag ner till stallet direkt där jag träffade två tjejer som var på väg ut med två nordisar för ett ridpass + "chefen" Ingebjörn som pekade mig i rätt riktning mot den hage där Furiren stod. Jag fick utan krus ta in honom i stallet om jag så ville, så det gjorde jag... Att stå och gosa i regn är inte någon höjdare. Lilleman fick ett äpple och några klappar innan han fick återgå till sitt filosoferande ute i hagen.
Därefter knackade jag på bostadshuset och fick mig ett litet samtal med den andra chefen, Anna. Jag frågade om jag fick komma tillbaka hit och auskultera någon gång under våren, vilket var helt okej, jag ska ringa efter mitt påsklov och stämma av, förhoppningsvis går våra scheman ihop så att jag kan närvara när Arne Lindholm är på plats.

Jag fick även veta att Thorslunda Gård faktiskt från en början var en filial till Mälarkliniken, och alldeles vid uppstart låg det i Rättvik, men så småningom flyttades det neråt och i samband med att Arne Lindholm slutade vid Mälarkliniken bildades VETTeam AB tillsammans med veterinär Ylva Lindberg och nu drivs det enskilt.
Gården var fantastiskt fin och vilket härlig mottagande jag fick! Oerhört avslappnat och harmoniskt, och det ska verkligen bli kul att så småningom få komma dit och få se allihopa i action!

På skolbiten har vi fått göra något som jag inte direkt kan skryta över... Vi har ju kommit in på rörelseapparaten och mycket fokus ligger naturligtvis på muskler. Som studiematerial fick vi 12 hundar, en för varje grupp, som vi flådde. Ja, flådde som i tog bort hud för att kunna se underliggande muskler.
Jag var defintivt inte helt bekväm med vad vi skulle göra när jag klev in på asis och bytte om till dissektionskläderna, och ärligt talat rätt nervös. För många år sedan såg jag, på internet naturligtvis, en film där människor flådde ett litet pälsdjur levande (inte hela dock, det var alldeles för vidrigt) och efter det dyker det upp otrevliga bilder så fort ordet "flå" nämns.
Jag tror att samtliga i gruppen var lite oroliga inför momentet, men vi pratade ihop oss en liten stund innan och när vi fick hunden körde vi igång rätt snabbt och var riktigt effektiva första kvarten. Och faktiskt, det hela gick riktigt bra med tanke på hur jag föreställt mig det, men jag valde att ta hand om ett framben och är glad att jag slapp arbeta vid nacke och huvud.
När vi var färdiga såg hunden ut som hundarna i Resident evil (första filmen) och det var svårt att komma ihåg hur den sett ut när vi fått den. Vi fick lägga i den i ett spritkar och efter denna första dissektion har vi tagit fram kroppen 2 gånger för att inspektera musklerna. Det är faktiskt riktigt bra att få känna och klämma på musklerna så nära, man får defintivt en mer tredimensionell bild och det är betydligt lättare att komma ihåg alla muskler.

Vad jag upprepade flera gånger för mig själv var att hundägare faktiskt donerat sina djur till SLU för att vi veterinärstudenterna ska få bästa möjliga bild av djuren och en bra grund att stå på inför kommande studier.

Om 2 dagar åker jag hem till Norrland och blir kvar där i 10 hela dagar! Oj så skönt!
Och roligt ska det bli också, eftersom att Stall Farms enda föl för året (Jänta tycks ha resorberat eller kastat) anlände i söndags. Spik Besta fick ett stoföl (med vita tecken), det finns en mängd bilder och info på Magdas blogg. Det kändes som att man befann sig i fel ände av landet, och veckan har känts lång, men snart så!
Förhoppningsvis blir det även bio någon gång under veckan, jag vill se The Hunger Games!