Tovig

Vårvädret håller i sig och jag trimmar för fullt med Boel längs de underbara grusvägarna. Idag skulle vi egentligen strikt hålla oss till övergångar och skänkelvikningar, men det blev lite galopp ändå... Ibland är det svårt att låta bli! Inte helt oväntat blev hon väldigt pigg och stark i galoppen på hemvägen, så efter det höll vi oss strikt till lägre tempon i skritt och trav.
Hon kändes riktigt grym idag och var inte ett dugg trött vid hemkomsten. Däremot var hon rejält svettig... Tack och lov har vinterpälsen börjat falla av, så jag borstar så det flyger hår och hoppas på att den snart är helt borta!

Jag har monterat upp ett hönät i Boels box, och jag tror inte det är helt till förnöjelse. Än så länge vet jag inte heller om det har några positiva effekter, men det lär ju märkas.
Anledningen till detta nya påhitt är att hon äter upp höet väldigt snabbt på kvällarna och sedan alltså inte har någonting annat att göra än att sova resten av natten. Jämför man hennes med de andra hästarnas boxar så vandrar hon rätt mycket, så jag hoppas att denna sysselsättning ska dra ner på det också.
Jag har läst bland annat på min klasskompis Michelles blogg att hennes häst tycker väldigt mycket om att stå och pilla i hönätet, så någonstans undermedvetet hade jag nog en bild av att Boel också skulle göra så. Den bilden försvann snabbt när jag övervakade ätandet igår kväll... Hönätet får en minst sagt våldsam behandlig när hon slänger och drar och knuffar för att få ut sin mat. Jag skulle inte bli helt förvånad om jag hittar nätet sönderslitet nästa vecka, men tills dess får hon minsann sysselsätta sig vid kvällsmaten!

Fredagen blev en melodi mestadels i moll (turen med Boel var dock en trallig historia) som började med att grannen meddelade att en av hennes katter dött. Det var den kärlekssuktande Iza, som var otroligt go' och som jag själv faktiskt utövat lite sjukvård på i höstas. Det kändes väldigt tråkigt, man kan bara hoppas på att det gick fort och att hon inte hade ont. 
Därefter gick Furirs lopp som var ärligt talat fruktansvärt att se. Furir kan inte ha varit vid sunda vätskor, för lite mindre än varvet från mål försvann han helt ur bild trots att tempot varit relativt lågt. Det värsta är att man via ATGlive inte kan se vad som händer sedan, så det blev oroligt vankande tills jag fick ett telefonsamtal och bekräftat att något visserligen var fel, men att det inte var något akut.
Tanken var att jag sedan skulle simma, men på vägen ner till simhallen kände jag tydligt att högerknät inte var helt med på noterna, så jag vände och traskade hemåt igen. Hade jag haft en svans hade den hängt och hade jag haft en lång hals hade nog huvudet hängt lika mycket.

Mindre än 2 veckor kvar till histologitentan, lite mer än 2 veckor kvar till den skriftliga... Tillbaka in i bubblan.