Trött i huvudet, men mest i benen.
Då var fredagen till ända och jag har grottat ner mig i sängen framför datorn.
Det har varit en rätt lång dag med en tidig föreläsning, en dissektion, ridning, städning och simning.
Tiden i skolan handlade främst om fåglar, deras digestionsorgan och vid dissektionen även om topografin av resterande organ. Det var häftigt att se de två väldigt stora blindtarmarna, de nästan obefintliga lungorna (som inte expanderar vid andning) och äggstockarna, som praktiskt taget fyllde upp halva hålrummet. Inte har de någon diafragma heller, så brösthåla och bukhåla är ett och samma utrymme. Det här kanske låter svamligt och obegripligt, det hade definitvt gjort i mina öron för ett år sedan, men när jag nu är lite bättre insatt än då så kan jag säga att det skiljer sig en hel del från övriga djurs system. Fantastiskt hur naturen kan ordna saker och ting så att det blir så bra! (Det känns som att jag säger det här ofta, men det är faktiskt helt otroligt!)
Ridningen gick bra, idag tränade vi på övergångar mellan skritt och trav och även om hon inte behöver träningen för att kunna göra de bättre så är det alldeles utmärkt för att mjuka upp kroppen.
Simningen började bra men efter 400 meter fick jag en snilleblixt och la in en liten detalj som påverkade hela passet. Jag vet fortfarande inte om det blev till det bättre eller till det sämre.
I crawl, eller det som jag kallar frisim, andas man i regel vartannat eller vart tredje armtag. Det innebär att man antingen andas på en sida, enbart, eller att vartannat andetag tas på höger sida, vartannat på vänster. Jag har hittills andats vid vart tredje armtag under låga tempo och vid vartannat, på höger sida, vid högre tempon. Idag bestämde jag mig för att andas på vänster sida, och vilket slag i ansiktet det blev...
Efter 100 meters lugnt tempo flåsade jag som att jag simmat i tävlingstempo och det kändes tydligt att det inte alls blev samma flyt när jag började andes under vänster arm.
Jag ska aldrig mer klaga på att Boel är olika stark i olika sidor! Jag kan sannerligen inte förvänta mig att hon ska vara spikrak när hon som sitter på tydligen är helt sned!
Eftersom att bilder har efterfrågats så kommer det några stycken här. Inga ridbilder, för den enda tvåbenta med kamera som vanligtvis är närvarande när jag rider är just jag själv, men lite annat smått och gott.
Svansen förstörd... :( I-landsproblem indeed!
Efter dagens ridtur
Slappar i hagen med kompisarna, av vilka samtliga står under hennes styre. Halvblodet på 16 år hamnade ganska snabbt under henne i rang, medan islänningen på 20 år stod emot ett tag... Tills den här veckan någon gång då vi upptäckte att han börjat gå undan för fröken på 6 år. Det är inte alltid så att ålder går hand i hand med rang!
Och så en sista bild på hönätet. Hon har lite att pyssla med under natten!
PS. Jag har fått svar från min genetiklärare och artikeln om "travar-genen" kommer nog inte publiceras förrän om minst en månad. Vill man inte vänta tills dess så hålls det föreläsningar om ämnet på ASVT:s årsstämma den 17 mars i Upplands-Väsby. Och tänk, det stället ligger faktiskt inte särskilt långt från där jag bor... Kanske skulle man åka in och lyssna lite! Förutsatt att jag fått tillräckligt plugg bortgjort.
Det har varit en rätt lång dag med en tidig föreläsning, en dissektion, ridning, städning och simning.
Tiden i skolan handlade främst om fåglar, deras digestionsorgan och vid dissektionen även om topografin av resterande organ. Det var häftigt att se de två väldigt stora blindtarmarna, de nästan obefintliga lungorna (som inte expanderar vid andning) och äggstockarna, som praktiskt taget fyllde upp halva hålrummet. Inte har de någon diafragma heller, så brösthåla och bukhåla är ett och samma utrymme. Det här kanske låter svamligt och obegripligt, det hade definitvt gjort i mina öron för ett år sedan, men när jag nu är lite bättre insatt än då så kan jag säga att det skiljer sig en hel del från övriga djurs system. Fantastiskt hur naturen kan ordna saker och ting så att det blir så bra! (Det känns som att jag säger det här ofta, men det är faktiskt helt otroligt!)
Ridningen gick bra, idag tränade vi på övergångar mellan skritt och trav och även om hon inte behöver träningen för att kunna göra de bättre så är det alldeles utmärkt för att mjuka upp kroppen.
Simningen började bra men efter 400 meter fick jag en snilleblixt och la in en liten detalj som påverkade hela passet. Jag vet fortfarande inte om det blev till det bättre eller till det sämre.
I crawl, eller det som jag kallar frisim, andas man i regel vartannat eller vart tredje armtag. Det innebär att man antingen andas på en sida, enbart, eller att vartannat andetag tas på höger sida, vartannat på vänster. Jag har hittills andats vid vart tredje armtag under låga tempo och vid vartannat, på höger sida, vid högre tempon. Idag bestämde jag mig för att andas på vänster sida, och vilket slag i ansiktet det blev...
Efter 100 meters lugnt tempo flåsade jag som att jag simmat i tävlingstempo och det kändes tydligt att det inte alls blev samma flyt när jag började andes under vänster arm.
Jag ska aldrig mer klaga på att Boel är olika stark i olika sidor! Jag kan sannerligen inte förvänta mig att hon ska vara spikrak när hon som sitter på tydligen är helt sned!
Eftersom att bilder har efterfrågats så kommer det några stycken här. Inga ridbilder, för den enda tvåbenta med kamera som vanligtvis är närvarande när jag rider är just jag själv, men lite annat smått och gott.
Svansen förstörd... :( I-landsproblem indeed!
Efter dagens ridtur
Slappar i hagen med kompisarna, av vilka samtliga står under hennes styre. Halvblodet på 16 år hamnade ganska snabbt under henne i rang, medan islänningen på 20 år stod emot ett tag... Tills den här veckan någon gång då vi upptäckte att han börjat gå undan för fröken på 6 år. Det är inte alltid så att ålder går hand i hand med rang!
Och så en sista bild på hönätet. Hon har lite att pyssla med under natten!
PS. Jag har fått svar från min genetiklärare och artikeln om "travar-genen" kommer nog inte publiceras förrän om minst en månad. Vill man inte vänta tills dess så hålls det föreläsningar om ämnet på ASVT:s årsstämma den 17 mars i Upplands-Väsby. Och tänk, det stället ligger faktiskt inte särskilt långt från där jag bor... Kanske skulle man åka in och lyssna lite! Förutsatt att jag fått tillräckligt plugg bortgjort.
