Hästar kan växa senare i livet.
I helgen hölls den årliga kallblodskåringen i Norge där 14 hingstar skulle visas. 13 stycken kom "till start" och 10 godkändes. Här hittar ni samtliga hingstar om ni är intresserade.
Hingsten Vesle Sjur är en bekant svensk som visat sig vara duktig på lång distans, framför allt under sin 5-årssäsong. Innan jag fortsätter, med en något bitter bismak som förhoppningsvis inte ska sprida sig ut bland meningarna, ska jag säga att jag är glad för ägarens skull att Vesle Sjur blivit godkänd. Det är en fin hingst efter erkände Lome Elden och undan en moderstam som går tillbaka till Stöva. Att han klarar längre distanser tycker jag också är ett stort plus.
När jag först läste resultatet hajade jag till lite... Vesle Sjur, honom kände jag ju igen. Var det inte han som visats tidigare och då varit för liten? Jag kollade på årets dommarkort, och nej, han var ju visst 148,5 cm över havet och därmed över minimimått. Jag tänkte inte mer på saken förrän jag läste dagens Travronden där ett reportage om kåringen fanns med. Där stod det som jag tyckt mig komma ihåg; att Vesle Sjur visats tidigare men då fått nobben eftersom att han inte hållit lämplig storlek.
Mäkta nyfiken började mina efterforskningar på nätet och rätt snabbt hittade jag dommarkorten från kåringen i Norge 2010. Här är bedömningen av då 5-årige Vesle Sjur. Till de som inte orkar läsa kan jag rapportera att Vesle Sjur har vuxit exakt 2,5 cm både fram och bak på dessa 2 år. Han har både vuxit och krympt på en del andra ställen, men de siffrorna får ni kontrollera på egen hand.
Mäkta nyfiken började mina efterforskningar på nätet och rätt snabbt hittade jag dommarkorten från kåringen i Norge 2010. Här är bedömningen av då 5-årige Vesle Sjur. Till de som inte orkar läsa kan jag rapportera att Vesle Sjur har vuxit exakt 2,5 cm både fram och bak på dessa 2 år. Han har både vuxit och krympt på en del andra ställen, men de siffrorna får ni kontrollera på egen hand.
...
Eftersom att jag kan vara en oerhört barnslig person tänker jag inte skriva något mer om det här, varken vad jag tänker eller känner (eller till vilka kroppsliga yttranden min känslor har drivit mig till), för då blir det troligtvis bara fel. Efter några dagars cirkulärt tänk så kommer jag förmodligen acceptera att livet är som det är och att det här är oväsentligt i jämförelse med a) det faktum att bandmasken Taenia solium kan bli 5 m lång i en människas tunntarm och b) den lyckliga historien om kvinnan som blev rabiessmittad och sedan botad tack vare 3 månaders nedsövning med sänkning av kroppstemperaturen.