Tovig

Bloggen är försummad, men jag har två riktigt bra ursäkter. Dels har jag varit i Tyskland i två veckor, och direkt efter det hade jag en veckas skolgång innan ännu en tentavecka. Denna gång med två tentor, en på tisdag och en på fredag samma vecka. Usch.
Nu är dock koman över, och jag har plötsligt fritid igen!

Vi har börjat våran nya kurs, Speciell patologi, idag och det inleddes på bästa möjliga sätt... Jag somnade på rasten mellan första och andra föreläsningstimmen och vaknade till i tid för att inse att jag missat något men inte riktigt vad... Troligtvis blev det ingen lång powernap, för jag kunde hänga med direkt i allt vad föreläsaren sa, men det var med viss skam jag antecknade som en dåre för att kompensera.

 

Det första som prioriterades efter den svarta veckan med tentorna var förstås hästarna. I söndags knallade jag och Jänta ut på en timmes lång promenad i glittrande solsken. En bit på vägen mötte vi denna mycket spännande, orealistiska och exotiska skylt:

 

Det var med öron och ögon på helspänn som vi trädde in i Blodingarnas land, och efter 10 meter hade vi fortfarande inte smittats med långa, pinniga ben, viktkomplex eller underliga uttal. Vi valde dock av vända hemåt inte långt efter denna gräns, för att inte utmana ödet. (Eller kanske för att både jag och Snurran fick lite bråttom hem till lunchen efter att ha konfronterat klockan.)
Planen är att återvända för ännu en expedition ut i det vilda storstadslänet, men detta måste ske i dagsljus så att vi på långt håll kan upptäcka eventuella faror, som t.ex. stekare från Stureplan eller blondinbellor. Man skulle kunna tycka att Älgarnas Skräck, Skaffer Jenta, även skulle kunna hävda sig mot nämnda varelser, men jag menar att det är bättre att ta det säkra före det osäkra.

Ledig fram till lunch imorgon, men har bokat ridsällskap på kvällskvisten, så jag får hitta på något annat på förmiddagen. Med tanke på snöfallet i lördags går det numera kanske att skotta lite snö.