Godkänd i köket.
Matkontrollanten har provsmakat och verkar godkänna födan. Synd att hon inte är så mycket för verbal bekräftan...
Hostel började i Amsterdam...
Mina kompisar har åkt till Amsterdam och nu börjar rapporterna på Facebook ramla in. Idag hade de visst besökt Red Light District... Jag är lite orolig för dem. Det började redan när Amsterdam nämndes som nästa resmål, men nu när de väl är där så blev det mycket värre. Typ så mycket att jag måste sända en tanke till dem varje kväll innan jag somnar och kolla Facebook varje morgon för att leta efter nya rapporter. Ja, kanske är det lite avundsjuka inblandat också, men mest av allt är jag orolig att det ska gå som det gör i Hostel-filmen!
Och får jag välja mellan det och att sitta hästvakt i Knvista tar jag hellre det sistnämnda!
Mitt största spänningsmoment idag är kvällsfodringen då Jänta ska få prova på lite nyheter i foderstaten. Förhoppningsvis är allt till belåtenhet, annars får jag justera lite till. (Mycket justerande när man pysslar med foderstater...)
På Brännbålet som hölls i onsdags kom vi ut med vårt nya klassnamn; Believet. Förstaårsstudenter kallas alltid amöbor och fram till Brännbålet på hösten i andra årskursen kallas studenterna för senioramöbor. Men numera tillhör jag alltså klassen Believet. En del är rätt missnöjda, andra är mer nöjda, jag är lagomt nöjd. Runner up var Phyxius, och det hade också fungerat bra tycker jag. Skönt med såna situationer!
Nu har 4 avsnitt av Homeland gått på andra sidan Atlanten, jag vet inte hur många som har hunnit gå på TV i Sverige än, men jag har sett samtliga 4... Jag måste gå en långpromenad efter varje avsnitt för att få ner pulsen och hinna lugna mig till läggdags, och ibland måste jag se om avsnitten också. Sjukt bra serie! Synd att det inte finns så många som kan engagera mig som den här gör...
Tips från arga simcoachen.
Glad i hågen efter min ridning och lyckade soppa begav jag mig ner till simhallen för att i lugn och ro nöta några längder i bassängen. Inte helt oväntat var det rätt mycket folk, trots att jag dragit ut på det till 20.10 (de stänger 21). Det slog mig inte att det kunde orsaka vissa rymlighetsproblem förrän jag faktiskt tog klivet ner i bassängen och försökte hitta en bana att simma på...
Det fanns inget system alls!
Folk simmade på en och samma linje, både fram och tillbaka, vilket gjorde det omöjligt att lägga sig bakom någon utan att få väja när man mötte dem. De följde inga linjer och inga banor, simmade alldeles för sakta och några simmade direkt bredvid varandra, så jag hittade ingen egen linje att ligga på heller. Lösningen på det hela? Zick-zack-simning de första 2-300 metrarna, vilket tog närmare 20 (!) minuter... Det gick alltså mer åt sidorna än framåt.Turligt nog droppade folk av när klockan närmade sig halv 9 (de skulle väl basta efter att ha simmat så snabbt och tröttat ut sig så mycket... -.-), så efter det kunde jag äntligen simma rakt fram och få ihop min kilometer.
Här ovan har jag ritat ihop en liten bild på hur det egentligen ska gå till i en simbassäng när många människor ska försöka motionssimma (jag klassar inte flyta på rygg och varannan minut röra lite på ett ben som motionssim)! Det är faktiskt inte svårare än att köra bil. Håll till höger om det svarta strecket på bassängens golv, men inte för mycket. De röda linjerna på bilden är oftast imaginära, om ingen faktiskt lagt ut tävlingslinorna, men tar man en extra titt på bassängen och startpallarna är det faktiskt inte särskilt svårt att lista ut hur dessa linjer går.
Sen kan det givetvis även vara idé att välja en bana där folk som redan simmar håller samma tempo som en själv. Det här systemet är kanon, men tillåter egentligen inga omkörningar.
Det här skulle kunna beskrivas som ett i-landsproblem, men tänk vad skönt om ni få ynka läsare slipper att träffa på simmare som det kokar runt när ni någon gång simmar i en välanvänd bassäng!
(Och tänk om, mot förmodan, någon av de Knivsta-bor som simmade nu ikväll, eller kanske någon av de anställda på simhallen, skulle få nys om det här inlägget och upprätta det här systemet, eller något annat, till på fredag?!)
Jag har varit på klassisk dressyr-clinic!
Men jag förtvivlar inte!
Jag har varit borta hela helgen på en Craig Stevens-clinic utanför Eskilstuna. Min granne red båda sina hästar för honom, och jag satt med som åskådare lördag och söndag. Vi anlände på fredagen då en obligatorisk föreläsning (om man är en första-gångare) hölls. Craig berättade då om ridningens historia de senaste seklerna och sedan om den klassiska franska dressyren och dess hjälper, som skiljer sig rätt mycket från den moderna dressyrens.
Jag hade ju redan en viss inblick i grundprinciperna för hjälperna och drogs mer till dressyrens historia, som verkade rätt invecklad med många grenar. Det hade varit intressant att få bena upp det och få veta vad som skiljer de olika stilarna åt.
Ridlektionerna var väldigt roliga att se på. Ekipagens nivå varierade mycket, så det var allt från nybörjare som fick träna på de "nya" hjälperna till ekipage som tävlat medelsvår dressyr (men som ärligt talat såg mycket bättre ut än många av dressyrens s.k. elitekipage). Jag samlade på mig en del sits-övningar och även en del ridövningar (om jag någonsin tar mig till ridbanan dvs.) och började lite så smått idag när vi var ute och power-skrittade. Stackars Jänta hade nog väldigt tråkigt under helgen när hennes hagkompisar var borta och ropade faktiskt när jag kom och hämtade henne igår. Återföreningen var inte ljuv, men säkert uppskattad.
Efter kvällens äventyr i köket börjar jag inse att jag nog inte är helt misslyckad vid spisen. En kalasgod grönsakssoppa blev resultatet!
Jag googlade på födelsemärken och Borrelia...
Majoren blev 3:a i sin debut, på 36,0. Travet stämde inte fullt ut, det syns att han har lite kropp att växa in i...
Att han har en stor kropp syntes även när han låg i fältet med sina medtävlare, och för att jämföra såg han ut som en premieloppshäst medan de andra såg mer ut som de 3-åringar de är. Ändå håller han samma fart som de andra, mycket tack vare sitt stora, stora steg. Kan bli bra när han får ordning på kropp och ben!
Idag valde vi vårat klassnamn, som på grund av hemlighetsstämpling inte får komma ut innan det s.k. Brännbålet. När det går av stapeln är jag inte riktigt säker på... Men på plats ska jag vara!
Jag har bokat tid hos farbror Doktorn på tisdag. Om jag inte kommer ihåg fel så blir det första gången på 6 år, senast var när jag fick lunginflammation i 8:an. I jämförelse är mitt kommande besök av löjliga anledningar, jag vill att han tittar på ett födelsemärke och tar ett blodprov. Blodprovet på grund av att jag fick ett fästingbett för 3 veckor sen och födelsemärkesanalysen för att det tycks ha växt på höjden. Men mest av allt är det nog grundat på en grundlös hypokondri.
Troligtvis blir besöket i sig tillräcklig medicin mot just nämnda inbillningssjuka och förhoppningvis blir det även ett livslångt vaccin.
Troligtvis blir besöket i sig tillräcklig medicin mot just nämnda inbillningssjuka och förhoppningvis blir det även ett livslångt vaccin.
På torsdag smäller det...
På torsdag ska en tidigare omnämnd naturtravare fallen undan Skaffer Jenta ut för första gången på travovalen i tävlingssammanhang. Det är på Bergsåker den efterlängade debuten ska göras, över distansen 1640 m som dock blir till 1660 m för "lille" Farm Major. Så är det när man är kallblodskille, tjejerna har det lite bättre ställt! ;)
Och jag... Ja, jag odlar Salmonella och E.coli och senast idag påbörjade jag en undersökning av ett mjölkprov från en ko med mastit. Precis vad jag drömde om när jag ansökte till veterinärprogrammet!
Men det är faktiskt roligare än att sitta och nöta i den drygt 900 sidor tjocka boken vi har som kurslitteratur.
Förra veckan stannade jag i Östersund för att titta på hingstarna som visades för kåringsnämnden. Ulvsås Zico var som ett slag i magen och inte helt oväntat blev han Best in Show. Jag såg en och en annan fin unghäst också, då unghästvisningen pågick samtidigt, och träffade på en gammal (ung) bekant i form av Ennos Zoya, Ninas uppfödning undan Sörfaxa och H.G.Balder. Hon fick sammanlagt 76 poäng och blev klass 1
.
Galet vackre Ulvsås Zico som mina bilder tyvärr inte gör rättvisa. Must see IRL.
Du Magdalena, I'm thinking...
...ett kosmiskt ja?
Kamerarep och Jäntas nytändning.
Jag hade en bra dag igår.
Efter föreläsningarna körde jag ner till Stockholm och lämnade kameran på reparation hos Lasses Kameraservice. I made it! Trots vidrig trafik. Känns som att jag genomgått ett eldprov och kommit ut på andra sidan med bravur!
De visste omedelbart vad som var fel och skulle ha kameran klar i början på nästa vecka. Jättebra, då får den följa med upp till Norrland. Jag har definitivt saknat fotandet.
Efter bilturen passade jag på att rida Jänta eftersom väderrapporterna lovat regn kommande dagar (och de hade rätt). Jag kan inte komma ihåg senast hon kändes så fin i kroppen. Hon hade ett fantastiskt tryck utan att stegfrekvensen blev för hög, vilket ledde till att de flesta skulle ha tyckt att det gick för fort men att det aldrig kändes som det. Jag kan erinera mig en liknande känsla när jag körde en av hennes avkommor i trav för första gången...
Jag hoppas att det här håller i sig, då har jag något riktigt trevligt att jobba med i höst.
Jag anmälde mig, via Svenska Blå Stjärnan, till Anders Erikssons kurs "Hästens hållbarhet och förutsättning för arbete samt arbete i töm" nere i Stockholm, men tyvärr var det fullt och jag blev placerad på en väntelista. Synd, hoppas att det dyker upp fler tillfällen.
Tar mig i kragen.
Efter vad som ärligt talat varit en skitsommar ska jag försöka komma igång med bloggen igen. Lusten att skriva är inte på topp och kameran är paj, så vi får se vad jag kan knåpa ihop.
Jag försökte få hit lite YouTube-klipp, men det ville sig inte (däremot fungerar det på min gamla blogg, skäms blogg.se!) så det blir två länkar istället.
Jag lyssnar mycket på P!nks nya album...
... och på mycket från TFK:s album som släpptes i våras.
Åker hem till Norrland i början på oktober, tänkte köra förbi Östersund och titta på hingstarna som ska premieras och hälsa på mamma och lillasyster II innan jag drar vidare till Malå. Blir nog en bra trip!
AUSKULTATION!!!
Med versaler, eftersom att det var så fantastiskt!
Vägen till färdig veterinär känns visserligen längre än någonsin, men det var så kul, och så otroligt lärorikt! Jag kommer nog att sluta som häst-veterinär ändå, iaf om jag fortsätter åka upp till Thorslunda Gård... ;)
Thorslunda Gård är, som tidigare nämnt, ett företag med 2 equiterapeuter (Anna och Ingebjörn, även travtränare) och 2 veterinärer (Ylva Lindberg och Arne Lindholm), så förutom "vanlig" veterinärverksamhet fick jag även se lite kiropraktik, shockwave-behandling och annat smått och gott. Till det så hade de även en annan praktikant där idag, en massör som utbildar sig till fysioterapeut.
Majoriteten av hästarna som kom in idag var ridhästar, endast en ponnytravare var inbokad, fast då höll många på med olika grenar inom ridsporten. Jag kunde räkna till en kallblodstravare, en quarter, en fullblodsgaloppör och några islänningar, men resten var halvblodshästar, eller korsningar åt det hållet.
De flesta som kom in var halta, jag tror bara 2 eller 3 behandlades enbart i rygg, hals och kors. Så jag fick träna en hel del på att lokalisera hältor idag, och det är bra mycket svårare än man tror. På en del hästar är det rätt uppenbart, men jag erkänner villigt att jag inte prickade av särskilt många hältor på de hästar där man ser att något är fel men inte kan sätta fingret på var felet sitter.
Jag fick två grundläggande tips av Arne Lindholm; hältor kommer i de flesta fall bakifrån och när man letar en hälta ska man titta på de ben som hästen faktiskt belastar, alltså de ben som är fräscha (eller iaf fräschare än de andra). Det sistnämnda hade jag hört förut, men att faktiskt omsätta det i praktiken är inte så lätt som man tror och det var bra att få det slängt i ansiktet igen och faktiskt träna på att INTE titta på det sjuka benet.
Annat jag fick lära mig idag är att väldigt många hästar kommer in med inflammationer i bakknäna, det fick jag inte bara höra muntligt utan även se prov på praktiskt då en hel del av hästarna idag hade känningar i denna led. Överbelastning, felaktig skoning (långa tår, låg trakt) och dåligt underlag är några vanliga orsaker till denna typ av inflammation och då framför allt den förstnämnda. En vanligt tecken på en knäinflammation är att hästen "slipar" yttre sidan av hoven då den sticker in benet under sig. Det visar sig även genom stelhet vid lyft av bakbenet. När man böjer knäleden bak lyfts hasen upp rätt högt mot sittbensknölen, och i friskt tillstånd ska hasen komma rätt nära denna knöl, vid inflammation stretar hästen emot då det förstås gör ont.
Hästar som rids fel och inte bär sig ordentligt med bakbenen kommer att dra sig fram med frambenen, vilket leder till en stel bog och en något inunderstickande benställning fram. På samma vis ställs bakbenen längre in under kroppen när hästen har en inflammation i knäleden.
Jag fick se en hög olika röntgenplåtar, på knäleder, hasleder, kotleder och hovleder, och även bevittna hur Ingebjörn la en sned ryggrad till rätta. Det såg rätt hårdhänt ut, men blev väldigt bra efteråt, och jag antar att det krävs hårda nypor och stora rörelser för att rätta till något på så stora djur.
Nu ska jag traggla lite immunologi (ett kapitel iaf) och sen ska jag slappa resten av fredagkvällen!
Vägen till färdig veterinär känns visserligen längre än någonsin, men det var så kul, och så otroligt lärorikt! Jag kommer nog att sluta som häst-veterinär ändå, iaf om jag fortsätter åka upp till Thorslunda Gård... ;)
Thorslunda Gård är, som tidigare nämnt, ett företag med 2 equiterapeuter (Anna och Ingebjörn, även travtränare) och 2 veterinärer (Ylva Lindberg och Arne Lindholm), så förutom "vanlig" veterinärverksamhet fick jag även se lite kiropraktik, shockwave-behandling och annat smått och gott. Till det så hade de även en annan praktikant där idag, en massör som utbildar sig till fysioterapeut.
Majoriteten av hästarna som kom in idag var ridhästar, endast en ponnytravare var inbokad, fast då höll många på med olika grenar inom ridsporten. Jag kunde räkna till en kallblodstravare, en quarter, en fullblodsgaloppör och några islänningar, men resten var halvblodshästar, eller korsningar åt det hållet.
De flesta som kom in var halta, jag tror bara 2 eller 3 behandlades enbart i rygg, hals och kors. Så jag fick träna en hel del på att lokalisera hältor idag, och det är bra mycket svårare än man tror. På en del hästar är det rätt uppenbart, men jag erkänner villigt att jag inte prickade av särskilt många hältor på de hästar där man ser att något är fel men inte kan sätta fingret på var felet sitter.
Jag fick två grundläggande tips av Arne Lindholm; hältor kommer i de flesta fall bakifrån och när man letar en hälta ska man titta på de ben som hästen faktiskt belastar, alltså de ben som är fräscha (eller iaf fräschare än de andra). Det sistnämnda hade jag hört förut, men att faktiskt omsätta det i praktiken är inte så lätt som man tror och det var bra att få det slängt i ansiktet igen och faktiskt träna på att INTE titta på det sjuka benet.
Annat jag fick lära mig idag är att väldigt många hästar kommer in med inflammationer i bakknäna, det fick jag inte bara höra muntligt utan även se prov på praktiskt då en hel del av hästarna idag hade känningar i denna led. Överbelastning, felaktig skoning (långa tår, låg trakt) och dåligt underlag är några vanliga orsaker till denna typ av inflammation och då framför allt den förstnämnda. En vanligt tecken på en knäinflammation är att hästen "slipar" yttre sidan av hoven då den sticker in benet under sig. Det visar sig även genom stelhet vid lyft av bakbenet. När man böjer knäleden bak lyfts hasen upp rätt högt mot sittbensknölen, och i friskt tillstånd ska hasen komma rätt nära denna knöl, vid inflammation stretar hästen emot då det förstås gör ont.
Hästar som rids fel och inte bär sig ordentligt med bakbenen kommer att dra sig fram med frambenen, vilket leder till en stel bog och en något inunderstickande benställning fram. På samma vis ställs bakbenen längre in under kroppen när hästen har en inflammation i knäleden.
Jag fick se en hög olika röntgenplåtar, på knäleder, hasleder, kotleder och hovleder, och även bevittna hur Ingebjörn la en sned ryggrad till rätta. Det såg rätt hårdhänt ut, men blev väldigt bra efteråt, och jag antar att det krävs hårda nypor och stora rörelser för att rätta till något på så stora djur.
Nu ska jag traggla lite immunologi (ett kapitel iaf) och sen ska jag slappa resten av fredagkvällen!
Life returns.
Här är det lika dött som min fritid har varit, men nu är tentan gjord. 3 veckor och 2 dagar kvar, sedan skriver jag sista tentan för det här läsåret! Första året på veterinärlinjen alldeles, alldeles snart klart!
Hade vädret varit bättre i eftermiddag hade jag kunnat göra en massa saker, men som det är nu, dvs. regnigt, känns det lika bra att grotta ner sig i sängen och försöka göra ingenting. Kanske läsa en skönlitterär bok, se på film, titta på årets föl på Sleipner... Nog hittar jag på något!
Boel har fått gå lugnt sedan i lördags, dels på grund av tentan men även för att hon verkat lite låg. Inte låg som i sjuk, utan låg som i lite trött med betoning på lite. Efter att ha sållat bort de värsta (och ärligt talat; mest otroliga) scenarion har jag kommit fram till att hon är trött på grund av värme och knott och kanske även för att en viss parasit börjar ta en del av energin. Dags att fodra upp ännu lite mer! (För betet är inte riktigt klart för 4 hungriga odjur än)
Jag har hört att B.W.Gullivers första avkomma är född (Facebook, källan till alla nyheter), och jag är så nyfiken! Jag bevakar både Sleipners hemsida och Travronden, pappersutgåvan och hemsidan, men ännu inga bilder... Jag hoppas verkligen att det dyker upp bilder på både Gullivers och Månprinsens avkommor, ska bli intressant att se hur de är ihopskruvade!
I brist på idéer avslutar jag här. Jag ska se till att någonting händer innan nästa gång jag skriver.
Hagbygge; åh, så kul...
Jag har just ätit frukost efter att ha släppt ut hästarna.
De fick både igår och idag gå i en gräshage på förmiddagen. Igår var det egentligen tänkt att de sedan skulle få gå ut i en nyligt iordningställd skogshage, men vi blev aldrig klara med den... Det är en trådhage som byggts med hjälp av träden och endast med ett fåtal stolpar, och nu skulle allting stolpas. Det var mycket lättare sagt än gjort. Vi höll på från 8 till 12 och konstaterade att vi kanske kommit halvvägs och att om vi ville hinna göra något annat under dagen skulle vi få skjuta upp andra halvan till morgondagen. Vilket var klokt, för det kändes i armar, axlar och rygg efter både stolpning och trådpillande.
Redan igår eftermiddag började jag bli lite stel och kantig efter att ha suttit stilla länge, och imorse när jag vaknade kände jag en välbekant smärta i just armarna... Jag trodde att det skulle bli en lång, behaglig, lugn helg men har hittills endast fått nöja mig med förstnämnda.
Grannen har lånat sig en ny häst som sällskap till Midde, som har fått flytta upp till sitt eget stall. Han började hosta och var ensam om det, vilket gjorde att stallet misstänktes.
Denna nya heter egentligen His Heart men kallas Hjärtat, har fullblod på mödernet och ser själv ut som ett sådant. 7 år gammal men kanske inte helt proportionerligt utvecklad mentalt... Vid ihopsläppet tidigare i veckan rök han och Thokki ihop medan Boel, som är högst i rang, nonchalerade honom så totalt att jag blev lite orolig. Det är sällan bra när det inte finns någon tydlig rangordning, samtidigt som det var väldigt skönt att slippa leta efter skador efteråt...
I förrgår när de släpptes ihop var det annat ljud i skällan. Boel erkände Hjärtats existens och visade med all tydlighet att hagen är en diktatur och att uppstickare inte tolereras. Tack och lov "jagar" hon mest, och de gånger hon slår är det mest för hotandets skull.
Nu hoppas jag att den nye snabbt lär sig läsa signalerna (vilket han är rätt dålig på), och att Boel i sin tur slutar markera honom så hårt.
Imorgon går Forsränningen av stapeln inne i Uppsala, längs Fyrisån. Jag är dåligt insatt men har förstått att det är något av en happening, typ som Musik vid Malån hemma... ;) Jag ska nog in och titta på flott-racet (flottarna är handbyggda av deltagarna!), men så mycket mer blir det nog inte av Valborg. Det är överskattat.
Nu ska jag ta på mig arbetskläder, inklusiva handskar, och börja gå upp mot den ofärdiga skogshagen som förhoppningsvis ska kunna hålla hästar inne vid lunchtid idag!
De fick både igår och idag gå i en gräshage på förmiddagen. Igår var det egentligen tänkt att de sedan skulle få gå ut i en nyligt iordningställd skogshage, men vi blev aldrig klara med den... Det är en trådhage som byggts med hjälp av träden och endast med ett fåtal stolpar, och nu skulle allting stolpas. Det var mycket lättare sagt än gjort. Vi höll på från 8 till 12 och konstaterade att vi kanske kommit halvvägs och att om vi ville hinna göra något annat under dagen skulle vi få skjuta upp andra halvan till morgondagen. Vilket var klokt, för det kändes i armar, axlar och rygg efter både stolpning och trådpillande.
Redan igår eftermiddag började jag bli lite stel och kantig efter att ha suttit stilla länge, och imorse när jag vaknade kände jag en välbekant smärta i just armarna... Jag trodde att det skulle bli en lång, behaglig, lugn helg men har hittills endast fått nöja mig med förstnämnda.
Grannen har lånat sig en ny häst som sällskap till Midde, som har fått flytta upp till sitt eget stall. Han började hosta och var ensam om det, vilket gjorde att stallet misstänktes.
Denna nya heter egentligen His Heart men kallas Hjärtat, har fullblod på mödernet och ser själv ut som ett sådant. 7 år gammal men kanske inte helt proportionerligt utvecklad mentalt... Vid ihopsläppet tidigare i veckan rök han och Thokki ihop medan Boel, som är högst i rang, nonchalerade honom så totalt att jag blev lite orolig. Det är sällan bra när det inte finns någon tydlig rangordning, samtidigt som det var väldigt skönt att slippa leta efter skador efteråt...
I förrgår när de släpptes ihop var det annat ljud i skällan. Boel erkände Hjärtats existens och visade med all tydlighet att hagen är en diktatur och att uppstickare inte tolereras. Tack och lov "jagar" hon mest, och de gånger hon slår är det mest för hotandets skull.
Nu hoppas jag att den nye snabbt lär sig läsa signalerna (vilket han är rätt dålig på), och att Boel i sin tur slutar markera honom så hårt.
Imorgon går Forsränningen av stapeln inne i Uppsala, längs Fyrisån. Jag är dåligt insatt men har förstått att det är något av en happening, typ som Musik vid Malån hemma... ;) Jag ska nog in och titta på flott-racet (flottarna är handbyggda av deltagarna!), men så mycket mer blir det nog inte av Valborg. Det är överskattat.
Nu ska jag ta på mig arbetskläder, inklusiva handskar, och börja gå upp mot den ofärdiga skogshagen som förhoppningsvis ska kunna hålla hästar inne vid lunchtid idag!
2 stenar från ryggsäcken.
Jag nådde äntligen ljuset i tunneln!
Idag fick mail från ULs biljettkontroll som beslutat att min räkning skulle makuleras (1200 kr för att jag inte kunde bevisa att jag var student och hade rätt till reserabatt) och senare på kvällen fick vi besked om anatomitentan... Och jag har åter igen klarat mig! Vilken j*vla lättnad!
Anatomitentan har varit en vagel i ögat, en finne i röven, en mörk, mörk tunnel utan ljus. Inför denna praktiska tenta var jag helt övertygad om att en omtenta inte skulle vara så farligt. Sånt här skulle ju vara roligt att göra. Efteråt var jag lika övertygad om att det skulle vara mycket bättre att skriva en stor, fet, skriftlig omtenta än att göra om Gatloppet.
Det var inte så farligt stressigt (bara på vissa stationer), som man kanske kan tro av smeknamnet, och det var väldigt väl anordnat med en klocka som ringde vid varje byte, men det gick väldigt fort och det var väldigt mycket namn och muskelursprung och fästen som skulle kommas ihåg och skrivas ner.
Som sagt, vilken lättnad att det gick bra!
Nu har jag bara 2 tentor kvar innan sommarlovet och jag har redan kört igång ganska hårt med pluggningen inför nästa tenta, som är integrativ fysiologi. Detta dels för att jag trodde att jag skulle få en omtenta att plugga inför och dels för att omtentan på den integrativa fysiologin ligger på den 7 juni, 1 vecka efter att vi har slutat skolan! Aldrig i livet att jag stannar tills dess!
När jag nu fått reda på att det inte blir någon omtenta känns det nästan som att jag ligger lite före i planeringen och att jag kanske skulle kunna slappa lite... Men så ska det inte bli! Imorgon efter att jag hjälpt till att fixa en hage och ridit Boel ska jag trycka in all information om laktation. Och på onsdag, när det bara är 6 dagar kvar till tentan kommer jag att ha hunnit läsa in ganska mycket och för en gångs skull vara rätt säker på saker och ting! Så det så!
Boel har fått motion av min rumsgranne Johanna de 2 senaste dagarna då jag själv haft långdagar på skolan, och rapporterna låter bra. Imorgon ska jag ut själv och trimma, förhoppningvis är hon lika fin som hon ser ut när hon springer i hagen.
Imorgon går V75 på Umåker... Fina lopp blir säkert fin sport, synd att man inte kan tvärblåsa dit längre.
Roten till all ondska...
En klasskompis gjorde mig medveten om varför det finns människor som struntar i hur djuren mår... För mycket gottis!
http://www.youtube.com/watch?v=4Y1peNKmgT4&feature=youtu.be
Årets viktigaste publikation!
Allt annat får stå över idag... Jag har fått kallblodens hingstkatalog!
Och på sidan 50-51 hittade jag en häst som står ut i mängden med sin färg... ;)
Vädret har varit skit, men jag har hållit mig sysselsatt inomhus... ;D
Och på sidan 50-51 hittade jag en häst som står ut i mängden med sin färg... ;)
Vädret har varit skit, men jag har hållit mig sysselsatt inomhus... ;D
