Publicerad 2011-10-31 20:17:33 i Allmänt,
Jag kanske skulle börja forska inom genetik?
Vi har kommit in på det nu i biomedicinska baskursen och det verkar aldrig sluta upp att accelerera i engageringsförmåga. Det är fantastiskt hur vi är uppbyggda, det går inte att säga annat!
Idag fick vi serveringsträning inför Phlugan, ett möte som hålls vartannat år på Ultuna för alla veterinärer. Eller om det kanske hålls varje år, men amöborna får bara servera vartannat år. Jag började alltså rätt år på den här linjen, för jag ska få servera och enligt 3:orna ska det vara jättekul. Det tror jag med, bara jag undviker att krossa glas och tallrikar eller spilla rödvin på någons balklänning. Efter den första genomgången när de ansvariga beskrev vad vi skulle göra var jag skeptisk. Jag kan vara en sådan klumpeduns, och det är verkligen en finare middag så det är mycket runt etiketten att komma ihåg. Men!... När vi väl fått prova ut lite grepp själva så känner jag mig mer positivt inställd. Det var inte så svårt trots allt, och jag får dessutom dela ett bord med en av mina klasskompisar, Andrea från Skåne. Det kan naturligtvis bli problem i kommunikationen oss emellan, men i värsta fall får vi väl ta till teckenspråk. Eller engelska.
På eftermiddagen surfade jag runt lite på de norska hemsidorna och hittade goda nyheter! Wik Stjernen sätts i aveln nästa år och ska stå på Holtan Gård, söder om Oslo. Helkul! Undra bara hur de gör med tävlingsbiten... Det är ju inte det optimala, att hingsten ska verka i aveln och tävla samtidigt.
Mindre goda nyheter är att rävar siktats nere i Knivsta och jag börjar misstänka att Lilla Katten kanske mött sitt öde... Hon har nämligen fortfarande inte setts till och jag har fått höra att hon tydligen ska vara den enda katten som faktiskt "bor" i huset. Uj, uj, uj, det känns inget vidare.
Jag har även haft dåligt samvete över katten som har ett sår på ryggen (som jag inte får röra i, naturligtvis) och stackars Figaros sår på huvudet. Den sistnämnda verkar dock inte lida märkbart över det, men han har skällt ovanligt mycket idag, och det ska tydligen inte vara ett gott tecken på en hund av den rasen. Har de väl börjat är det svårt att få dem att sluta.
Boel har fått vila idag, men imorgon får jag allt ta ut henne på en tur, trots att jag inte är hemma förrän det blivit mörkt. Någon gång måste man ju vänja sig vid såna ridförhållanden, det är bara att sätta på sig reflexer och bege sig ut!
Publicerad 2011-10-30 22:01:05 i Allmänt,
Vilken helg det har varit!
Fredag kväll, efter en lång skoldag, åkte jag in till Uppsala och Göteborgs nation för en, typ, klassfest. Vi åt och drack gott medan vi minglade runt vägg i vägg med en 70-talsfest. De äldre människorna på andra sidan väggen kunde i sanningen konsten att dunka loss. Men vi var väl inte mycket bättre.
Jag fick en liten rundtur i Uppsala när vi gick vidare till en korridorsfest i vad jag skulle tro är västra delarna av Uppsala. Jag vet inte vilket område, men det låg väster om nationen, som i sin tur ligger väster om ån, så 1+1... Tillbaka till tåget fick jag gå ensam, men mitt kartminne är inte så pjåkigt och även om det blev en liten omväg hittade jag rätt, i tid dessutom.
Det blir onekligen väldigt lättsamt att åka tåg "hem" när det bara är 12 minuter och tågen går var 20:e minut. Till det så går det bussar också, fram till halv ett eller någonting sånt, så det finns även andra alternativ om det inte passar. Bekvämt!
Lördagen blev produktiv. Den började med en rätt ut sagt underbar tur i fantastiskt väder och med otroligt glada hästar. Vi fick lämna Midde hemma i stallet, vilket kändes som ett brott, men väl ute längs vägen glömdes det snabbt.
Eftersom att jägarna fortfarande är ute så fick vi ta grusvägen, men den var lyckligtvis nog inte särskilt "grusig" och Boel var inte så ömfotad. Jag tror ändå att det blir skor till vintern, jag misstänker att vägarna kan bli ganska halkiga.
Tillbaka i Johannesberg tog vi tag i den fina vinterhagen (som verkligen är fin). Vissa stolpar skulle rättas till och en ny övertråd skulle dras. Johanna, som har det andra rummet i huset, och hennes hund Figaro var med och det hela gick väldigt smidigt. Det brukar bli så när man hjälps åt.
Söndagen hade jag fått lov att låna grannen Annelis häst Midde (Midtway heter han egentligen, dressyrstammad och allt!) för att alla tre tjejerna i huset skulle kunna rida ut. Tyvärr var vädret inte lika sprakande, men vi begav oss ut ändå, alla tre med hästar samt Figaro lös. Det gick bra till en början, Figaro gick väldigt snällt bredvid Johanna och Boel, men när vi bytte ordning och kom in i lite mer kuperad terräng blev han väldigt orolig och uppstressad. Skällde och hoppade och var väldigt upprörd över att hans matte satt på den där (relativt) stora, svarta bamse-hunden. Jag kan stolt meddela att Boel faktiskt skötte sig exemplariskt, om än hon efter ett tag blev oroligare över den där lilla vita som hoppade runt hennes fötter.
Efter halva turen bytte Johanna och Anita häst så att Johanna kunde ha Figaro i koppel bredvid Thokki (islänningen som alltså husägaren Anita rår om) och Boel fick vila lite från skällandet (som för övrigt slutade när han fick kopplet på sig).
Tyvärr fick stallandet inte sluta bra. När hästarna släpptes i hagen fick sig Figaro en smäll av Boel och jag fick skämmas över min häst ändå. Typiskt att det skulle hända just när vi tagit oss runt och kände oss färdiga. Och jag som fått vara så nöjd över min häst... Det kändes fruktansvärt onödigt samtidigt som jag vet att det faktiskt finns en gräns för vad en 5-åring tål i form av en hund som hoppar runt henne. Jag tvivlar på att hon verkligen ville träffa honom, det är alltjämt en fredlig häst, men förmodligen sprang han bakom henne och hon lyckades veva till just när han passerade. Sparken tog just över ögat och det blev ett jack, men hittills har det inte synts några tecken på värre skador. Man får hålla tummarna!
Jag frågade Johanna om jag och Boel kunde följa med henne och Figaro på promenad någon gång och det skulle gå bra. Vi får börja om, och på lite lämpligare nivå den här gången. Det som förhoppningsvis kommer ut av sådan träning är att Boel går att rida med hund bredvid (vilket ju iofs var precis vad som gick idag, det var trots allt i hagen olyckan hände) och att Figaro kan följa med matte när hon rider.
Min första gång på Midde var spännande även bortsett från sällskapet eftersom att Midde är riden enligt den klassiska skolan, och då menar jag den typen av dressyr som Craig Stevens lär ut. Jag är inte särskilt insatt, men har fått höra att det liknar akademisk ridkonst, som jag ju faktiskt fått hela två ridlektioner i, och jag har snappat upp lite från Anneli om hur hjälperna inte är som i den engelska ridningen. Naturligtvis hittade jag inte alla knappar, men på slutet av turen när jag struntade i att tänka på hur jag skulle använda hand och skänkel och istället tänkte säte så blev kommunikationen dubbelfilig, inte enkelriktad. Skönt att man inte är helt obildbar!
Till veckan har vi bara 4 skoldagar, och sen är det bara 2 veckor kvar till den muntliga deltentan... Gissa vad jag borde göra på min fritid den här veckan?
Publicerad 2011-10-26 23:08:00 i Allmänt,
Ingen Lilla Katten! Vad ska jag ta mig till?! Kattskrället kommer att slarva med någon kattpojke och det kommer bli en massa katt-tillskott och jag kommer att vara skyldig till allt!
Mitt ego är rätt stukat och jag tvivlar på min framtida veterinärkarriär... Hur ska jag kunna hjälpa sjuka djur om inte ens de friska vill ha med mig att göra?
Imorgon sätter jag plan B i verket. Det blir tonfisk som mutor, och om det inte lyckas en råttfälla. En stor sådan.
Jag är redan trött på lipider och kolhydrater. Urk, det är min åsikt. Det VAR väldigt roligt att läsa på om, ett tag. Sedan började det stå precis samma sak i alla texter jag hittade, och då blev jag less. Lika less blev jag när jag upptäckte att jag faktiskt inte behövde kunna allt som jag läst på om. Helt galet, eftersom det var sjukt intressant och helt relevant.
Membrantransport läser vi också om nu, och det är faktiskt rätt kul.
Imorgon väntar två mikroskoperingsövningar, och jag är taggad! Jag blir helt fascinerad av att man kan se de olika cellerna, och så pass tydligt att man ser skillnaden på dem! Det är naturligtvis väldigt nytt och fräscht också, i jämförelse med alla ritade, schematiska bilder man får se i böckerna. Jag slår ett slag för mer mikroskopering! (Sa jag att det får en att känna sig väldigt smart också?)
Rubriken då? Jag kunde inte franska när vi åkte till Grodätarnas land i vintras och jag kan det inte nu heller. Jag begriper faktiskt inte alls vad jag skrivit där uppe. Det är en låttitel, det är vad jag vet. Insatta får gärna översätta.
Jag kanske bör tillägga att jag också vet att det är ett fint musikstycke och att jag nött det ett antal gånger nu ikväll.
Som slutkläm länkar jag till Stall Gulis blogg, där det skrivits om Furir.
Jag borde kanske skriva något själv, men min eldsjäl har en tendens att överhetta när det kommer till detta ämne. Jag läste igenom det jag skrivit efter att just fått beskedet på fredagen i Östersund och det var ingenting jag någonsin skulle publicera. De språkförbrytelserna jag gjorde i den långa och rätt känslomässiga texten skulle ha gett mig livstid på svenskalärarnas Alcatraz.
Publicerad 2011-10-25 19:38:09 i Allmänt,
Jag har ett problem.
När nu grannarna är borta har jag lovat att mata/passa/underhålla deras katter. I detta omhändertagande ingår att ge en av de 9 katterna, Lilla Katten (ja, hon heter så), p-piller. I söndags när jag gick dit för att mata de trodde jag att det skulle bli ett lättsamt göromål, eftersom att katten var på plats och dessutom inte var det minsta rädd för mig.
Planen var att hon skulle få pillret på måndag, och eftersom att det verkade vara en katt som trivs inne så sköt jag naturligtvis upp det till på måndagen. Måndag eftermiddag: ingen Lilla Katten. Sent måndag kväll: ingen Lilla Katten. Tidigt tisdag morgon: ingen Lilla Katten.
Jag har ropat och pockat och försökt med en tallrik mjölk ute på trappan, men ingen Lilla Katten! Jag börjar minst sagt bli orolig... För tänk om hon inte kommer hem igen och jag inte kan ge det där pillret, då kanske det händer en olycka och det ploppar ut fler katter om några veckor! Och vem tror ni då är skyldig till kattens slarverier?!
Jag har inte hunnit vara där i eftermiddag än, jag har varit ute och ridit (gick kalas, och Boel blev så nöjd när hon fått trava), ätit middag och vips så blev det kvällen. Hoppas att katten är hungrig.
I skolan har vi nu kommit in på kolhydrater, lipider och membran, men idag hade vi även en tjuvstartar-föreläsning på arvsmassa. Det är galet intressant med genetik, tycker jag, men det är faktiskt inte alltid så roligt att lyssna på... Förhoppningsvis blir det bättre när det börjar bli lättare att förstå.
Jag längtar lite till imorgon. Först har jag en lång skoldag, visserligen med en mikroskoperingsövning på slutet (sånt är jättekul!), men likaväl lång. Höjdpunkten kommer på kvällen, då svensk-danska serien Brons fjärde eller femte avsnitt går. Ja, jag ser TV! Helt otroligt! Och helt otroligt bra är den också. Och så är den på ettan, vilket innebär att det inte blir reklamavbrott hela tiden = betydligt trevligare att sitta framför TV:n.
Det är faktiskt ganska skönt att ha ett program i veckan att se, en timme när man sitter där i soffan och inte gör något annat.
Nu till mer produktiva göromål; pluggning (ingen överraskning) och kattjakt.
Publicerad 2011-10-22 17:33:59 i Allmänt,
Jag gillar inte den här nya bloggen. Än. Men! Det är skönt att kunna publicera det man skriver direkt, så jag ska förhoppningvis vänja mig vid lite andra upplägg och knappar. Eller lägga av helt förstås.
Idag har jag fått testa grannarnas Kia Sportage. De åker till USA i 2 veckor, jag fick äran att skjutsa de till Arlanda och sedan tillåtelse att använda den till egna behov så jag körde direkt till de s.k. Boländerna. Där finns Ikea, Granngården, Elgiganten, Jysk m.m. Ja, ni vet, ett sånt där område där man handlar. I massor.
Åh, vad kul det var att köra bil igen! Jag tycker mig minnas att jag under perioder tyckte att det var fasligt jobbigt att köra, men nu när jag tar bussen eller tåget varje dag är det en gåva från ovan. Och inte bara för att jag tar mig precis vart jag vill när jag vill, utan också för att det faktiskt ÄR kul att köra bil! Särskilt när det döljer sig många hästkrafter under huven.
På plats i Boländerna ordnade jag först med en USB-kabel till kameran så att jag äntligen kan börja ladda över bilder. Sedan bar det av till Granngården där jag hittade jättemycket, men där jag i slutändan faktiskt inte köpte så mycket. Bland det jag köpte fanns en krubb-ersättare i vad jag hoppas ska vara hållbart gummi. En grund balja med två handtag typ. Den ser ut att vara lätt att rengöra och svår att skada sig på, så nu återstår bara att se om mina iakttagelser stämmer.
Vad jag inte fick med mig hem är kraftfoder. Det är en djungel med foder, och efter att ha pratat med foderspecialisten i huset (Johanna som hyr det andra rummet) kom jag fram till att jag inte skulle köpa något nytt förrän jag fått värden på grovfodret. Ana min förtjusning när jag upptäckte att det finns ett labb för foderanalyser på Ultuna! Så nu blir foderstaten verkligen ordentligt gjord redan från början, och i utbyte mot lite hundrastning kan Johanna säkert hjälpa mig att hålla den uppdaterad.
Publicerad 2011-10-21 23:41:21 i Allmänt,
Nej, jag kom inte på hur jag skulle få inläggsknappen att fungera. Jag är inget geni.
Istället gjorde jag något föraktbart, jag bytte bloggdomän. Så som jag sagt mig själv att jag aldrig skulle göra. Och som jag heller inte ville göra, eftersom jag trivts så bra på blogspot.com-versionen. Nu måste jag nöja mig med ett utseende som jag inte vill ha och leva med den eviga skammen av att vara en avläggare.
Men vad skulle jag ha gjort då?! Det gick bra att skriva alla inläggen utan att publicera. Ett tag. Sedan tog mediahoran i mig över, eller så blev jag less på att aldrig kunna se mina inlägg i den fina, röd-gråa designen.
Egentligen är det inte mer än rätt! Jag har ju påbörjat ett nytt liv på veterinärhögskolan i Uppsala, och då passar det väl utmärkt med en ny blogg! För alla vet ju att mitt liv kretsar runt mitt bloggskrivande... 4 inlägg per månad, det är att giva sig hän!
Efter att nu försökt rättfärdiga mitt mycket svåra val kan jag uppdatera om det senaste:
- Boel har varit kalasfin att rida, nu sitter nästan skänkelvikningarna i skritt och vi har börjat träna på öppnor. I skritt. Ifall det fortsätter så här (utan sadel) kommer vi att vara experter på alla rörelser innan jul. I skritt alltså. (Fast jag kan tillägga att jag travade lite kort för någon dag sedan på grusvägen. Hon var så fin att jag inte kunde låta bli, och det gick i traven också!)
- Husägaren är borta och hennes katt Misse har valt att bosätta sig i min säng. Norrlänningen i mig säger att det är för trångt.
- Frosten låg kvar i gräset idag så jag packade undan sandalerna.
"Glöm kakan, ät upp strösslet på den."
Publicerad 2011-10-21 22:15:14 i Allmänt,
