Tovig

Jag kanske skulle börja forska inom genetik?
Vi har kommit in på det nu i biomedicinska baskursen och det verkar aldrig sluta upp att accelerera i engageringsförmåga. Det är fantastiskt hur vi är uppbyggda, det går inte att säga annat!

Idag fick vi serveringsträning inför Phlugan, ett möte som hålls vartannat år på Ultuna för alla veterinärer. Eller om det kanske hålls varje år, men amöborna får bara servera vartannat år. Jag började alltså rätt år på den här linjen, för jag ska få servera och enligt 3:orna ska det vara jättekul. Det tror jag med, bara jag undviker att krossa glas och tallrikar eller spilla rödvin på någons balklänning. Efter den första genomgången när de ansvariga beskrev vad vi skulle göra var jag skeptisk. Jag kan vara en sådan klumpeduns, och det är verkligen en finare middag så det är mycket runt etiketten att komma ihåg. Men!... När vi väl fått prova ut lite grepp själva så känner jag mig mer positivt inställd. Det var inte så svårt trots allt, och jag får dessutom dela ett bord med en av mina klasskompisar, Andrea från Skåne. Det kan naturligtvis bli problem i kommunikationen oss emellan, men i värsta fall får vi väl ta till teckenspråk. Eller engelska.

På eftermiddagen surfade jag runt lite på de norska hemsidorna och hittade goda nyheter! Wik Stjernen sätts i aveln nästa år och ska stå på Holtan Gård, söder om Oslo. Helkul! Undra bara hur de gör med tävlingsbiten... Det är ju inte det optimala, att hingsten ska verka i aveln och tävla samtidigt.

Mindre goda nyheter är att rävar siktats nere i Knivsta och jag börjar misstänka att Lilla Katten kanske mött sitt öde... Hon har nämligen fortfarande inte setts till och jag har fått höra att hon tydligen ska vara den enda katten som faktiskt "bor" i huset. Uj, uj, uj, det känns inget vidare.
Jag har även haft dåligt samvete över katten som har ett sår på ryggen (som jag inte får röra i, naturligtvis) och stackars Figaros sår på huvudet. Den sistnämnda verkar dock inte lida märkbart över det, men han har skällt ovanligt mycket idag, och det ska tydligen inte vara ett gott tecken på en hund av den rasen. Har de väl börjat är det svårt att få dem att sluta.

Boel har fått vila idag, men imorgon får jag allt ta ut henne på en tur, trots att jag inte är hemma förrän det blivit mörkt. Någon gång måste man ju vänja sig vid såna ridförhållanden, det är bara att sätta på sig reflexer och bege sig ut!

Ingen Lilla Katten! Vad ska jag ta mig till?! Kattskrället kommer att slarva med någon kattpojke och det kommer bli en massa katt-tillskott och jag kommer att vara skyldig till allt!
Mitt ego är rätt stukat och jag tvivlar på min framtida veterinärkarriär... Hur ska jag kunna hjälpa sjuka djur om inte ens de friska vill ha med mig att göra?

Imorgon sätter jag plan B i verket. Det blir tonfisk som mutor, och om det inte lyckas en råttfälla. En stor sådan.

Jag är redan trött på lipider och kolhydrater. Urk, det är min åsikt. Det VAR väldigt roligt att läsa på om, ett tag. Sedan började det stå precis samma sak i alla texter jag hittade, och då blev jag less. Lika less blev jag när jag upptäckte att jag faktiskt inte behövde kunna allt som jag läst på om. Helt galet, eftersom det var sjukt intressant och helt relevant.
Membrantransport läser vi också om nu, och det är faktiskt rätt kul.
Imorgon väntar två mikroskoperingsövningar, och jag är taggad! Jag blir helt fascinerad av att man kan se de olika cellerna, och så pass tydligt att man ser skillnaden på dem! Det är naturligtvis väldigt nytt och fräscht också, i jämförelse med alla ritade, schematiska bilder man får se i böckerna. Jag slår ett slag för mer mikroskopering! (Sa jag att det får en att känna sig väldigt smart också?)

Rubriken då? Jag kunde inte franska när vi åkte till Grodätarnas land i vintras och jag kan det inte nu heller. Jag begriper faktiskt inte alls vad jag skrivit där uppe. Det är en låttitel, det är vad jag vet. Insatta får gärna översätta.
Jag kanske bör tillägga att jag också vet att det är ett fint musikstycke och att jag nött det ett antal gånger nu ikväll.

Som slutkläm länkar jag till Stall Gulis blogg, där det skrivits om Furir.
Jag borde kanske skriva något själv, men min eldsjäl har en tendens att överhetta när det kommer till detta ämne. Jag läste igenom det jag skrivit efter att just fått beskedet på fredagen i Östersund och det var ingenting jag någonsin skulle publicera. De språkförbrytelserna jag gjorde i den långa och rätt känslomässiga texten skulle ha gett mig livstid på svenskalärarnas Alcatraz.

Jag gillar inte den här nya bloggen. Än. Men! Det är skönt att kunna publicera det man skriver direkt, så jag ska förhoppningvis vänja mig vid lite andra upplägg och knappar. Eller lägga av helt förstås.

Idag har jag fått testa grannarnas Kia Sportage. De åker till USA i 2 veckor, jag fick äran att skjutsa de till Arlanda och sedan tillåtelse att använda den till egna behov så jag körde direkt till de s.k. Boländerna. Där finns Ikea, Granngården, Elgiganten, Jysk m.m. Ja, ni vet, ett sånt där område där man handlar. I massor.
Åh, vad kul det var att köra bil igen! Jag tycker mig minnas att jag under perioder tyckte att det var fasligt jobbigt att köra, men nu när jag tar bussen eller tåget varje dag är det en gåva från ovan. Och inte bara för att jag tar mig precis vart jag vill när jag vill, utan också för att det faktiskt ÄR kul att köra bil! Särskilt när det döljer sig många hästkrafter under huven. 

På plats i Boländerna ordnade jag först med en USB-kabel till kameran så att jag äntligen kan börja ladda över bilder. Sedan bar det av till Granngården där jag hittade jättemycket, men där jag i slutändan faktiskt inte köpte så mycket. Bland det jag köpte fanns en krubb-ersättare i vad jag hoppas ska vara hållbart gummi. En grund balja med två handtag typ. Den ser ut att vara lätt att rengöra och svår att skada sig på, så nu återstår bara att se om mina iakttagelser stämmer.

Vad jag inte fick med mig hem är kraftfoder. Det är en djungel med foder, och efter att ha pratat med foderspecialisten i huset (Johanna som hyr det andra rummet) kom jag fram till att jag inte skulle köpa något nytt förrän jag fått värden på grovfodret. Ana min förtjusning när jag upptäckte att det finns ett labb för foderanalyser på Ultuna! Så nu blir foderstaten verkligen ordentligt gjord redan från början, och i utbyte mot lite hundrastning kan Johanna säkert hjälpa mig att hålla den uppdaterad.