Hagbygge; åh, så kul...
Jag har just ätit frukost efter att ha släppt ut hästarna.
De fick både igår och idag gå i en gräshage på förmiddagen. Igår var det egentligen tänkt att de sedan skulle få gå ut i en nyligt iordningställd skogshage, men vi blev aldrig klara med den... Det är en trådhage som byggts med hjälp av träden och endast med ett fåtal stolpar, och nu skulle allting stolpas. Det var mycket lättare sagt än gjort. Vi höll på från 8 till 12 och konstaterade att vi kanske kommit halvvägs och att om vi ville hinna göra något annat under dagen skulle vi få skjuta upp andra halvan till morgondagen. Vilket var klokt, för det kändes i armar, axlar och rygg efter både stolpning och trådpillande.
Redan igår eftermiddag började jag bli lite stel och kantig efter att ha suttit stilla länge, och imorse när jag vaknade kände jag en välbekant smärta i just armarna... Jag trodde att det skulle bli en lång, behaglig, lugn helg men har hittills endast fått nöja mig med förstnämnda.
Grannen har lånat sig en ny häst som sällskap till Midde, som har fått flytta upp till sitt eget stall. Han började hosta och var ensam om det, vilket gjorde att stallet misstänktes.
Denna nya heter egentligen His Heart men kallas Hjärtat, har fullblod på mödernet och ser själv ut som ett sådant. 7 år gammal men kanske inte helt proportionerligt utvecklad mentalt... Vid ihopsläppet tidigare i veckan rök han och Thokki ihop medan Boel, som är högst i rang, nonchalerade honom så totalt att jag blev lite orolig. Det är sällan bra när det inte finns någon tydlig rangordning, samtidigt som det var väldigt skönt att slippa leta efter skador efteråt...
I förrgår när de släpptes ihop var det annat ljud i skällan. Boel erkände Hjärtats existens och visade med all tydlighet att hagen är en diktatur och att uppstickare inte tolereras. Tack och lov "jagar" hon mest, och de gånger hon slår är det mest för hotandets skull.
Nu hoppas jag att den nye snabbt lär sig läsa signalerna (vilket han är rätt dålig på), och att Boel i sin tur slutar markera honom så hårt.
Imorgon går Forsränningen av stapeln inne i Uppsala, längs Fyrisån. Jag är dåligt insatt men har förstått att det är något av en happening, typ som Musik vid Malån hemma... ;) Jag ska nog in och titta på flott-racet (flottarna är handbyggda av deltagarna!), men så mycket mer blir det nog inte av Valborg. Det är överskattat.
Nu ska jag ta på mig arbetskläder, inklusiva handskar, och börja gå upp mot den ofärdiga skogshagen som förhoppningsvis ska kunna hålla hästar inne vid lunchtid idag!
De fick både igår och idag gå i en gräshage på förmiddagen. Igår var det egentligen tänkt att de sedan skulle få gå ut i en nyligt iordningställd skogshage, men vi blev aldrig klara med den... Det är en trådhage som byggts med hjälp av träden och endast med ett fåtal stolpar, och nu skulle allting stolpas. Det var mycket lättare sagt än gjort. Vi höll på från 8 till 12 och konstaterade att vi kanske kommit halvvägs och att om vi ville hinna göra något annat under dagen skulle vi få skjuta upp andra halvan till morgondagen. Vilket var klokt, för det kändes i armar, axlar och rygg efter både stolpning och trådpillande.
Redan igår eftermiddag började jag bli lite stel och kantig efter att ha suttit stilla länge, och imorse när jag vaknade kände jag en välbekant smärta i just armarna... Jag trodde att det skulle bli en lång, behaglig, lugn helg men har hittills endast fått nöja mig med förstnämnda.
Grannen har lånat sig en ny häst som sällskap till Midde, som har fått flytta upp till sitt eget stall. Han började hosta och var ensam om det, vilket gjorde att stallet misstänktes.
Denna nya heter egentligen His Heart men kallas Hjärtat, har fullblod på mödernet och ser själv ut som ett sådant. 7 år gammal men kanske inte helt proportionerligt utvecklad mentalt... Vid ihopsläppet tidigare i veckan rök han och Thokki ihop medan Boel, som är högst i rang, nonchalerade honom så totalt att jag blev lite orolig. Det är sällan bra när det inte finns någon tydlig rangordning, samtidigt som det var väldigt skönt att slippa leta efter skador efteråt...
I förrgår när de släpptes ihop var det annat ljud i skällan. Boel erkände Hjärtats existens och visade med all tydlighet att hagen är en diktatur och att uppstickare inte tolereras. Tack och lov "jagar" hon mest, och de gånger hon slår är det mest för hotandets skull.
Nu hoppas jag att den nye snabbt lär sig läsa signalerna (vilket han är rätt dålig på), och att Boel i sin tur slutar markera honom så hårt.
Imorgon går Forsränningen av stapeln inne i Uppsala, längs Fyrisån. Jag är dåligt insatt men har förstått att det är något av en happening, typ som Musik vid Malån hemma... ;) Jag ska nog in och titta på flott-racet (flottarna är handbyggda av deltagarna!), men så mycket mer blir det nog inte av Valborg. Det är överskattat.
Nu ska jag ta på mig arbetskläder, inklusiva handskar, och börja gå upp mot den ofärdiga skogshagen som förhoppningsvis ska kunna hålla hästar inne vid lunchtid idag!
