Tovig

... så kan jag berätta om ännu ett problem som uppstått här i skitvädriga Uppsala (Knivsta) och som är relaterat till tänderna.
Grannen fick nyligen hem en analys på sitt nya hö och värdena skiljde sig rätt mycket från "vårat". Vi satte Johanna, foderexperten, på att räkna foderstater och när hon efter 1½ timma dök upp suckande utanför mitt rum förstod jag att det blivit en hel del pillande.

Boel har under vintern gått på 8 kg hö och 0,4 kg krafft groov 90 per dag, men då är foderstaten räknad på "mitt" hö, dvs. det som ligger lagrat ovanpå stallet. Grannen som har Midde i samma stall har kört över balar från sitt eget hö med jämna mellanrum, och jag har inte oroat mig särskilt mycket eftersom att siffrorna på det smältbara råproteinet och energin liknat de som finns på vårat hö.
För några veckor sedan hämtade grannen nytt hö och tog en ny analys och det är alltså detta hö som skiljer sig från vårat. På papper ser det inte ut att vara så fruktansvärt mycket men när man väl räknar ihop allt på de antal kilon hästen ska ha så syns en tydlig obalans.

Duktiga Johanna kämpade alltså på med dessa foderstater och försökte in i det sista att räkna den på någon typ av Krafft, men fick till viss del ge sig.
Fodergivan blir istället 7 kg hö, 0,2 kg krafft sport, 0,3 kg uppblött betfor och lite mineraler (grön) till det, eventuellt lite mer då det börjar bli dags att lägga på extra för dräktigheten.
När man har blivit bortskämd med att bara ge krafft och hö känns den här nya versionen som ett straff (för mig alltså, Boel tycker säkert det är helt okej), men så ser behoven ut. Så går det alltså när det inte är balans i höet! Och inte kändes det helt väntat att krafft sport och betfor var lösningen...

Vad skönt det är att ha en människa i närheten som gillar att räkna och pilla i sånt här, och vad bra det är att ständigt bli påmind om att även om höet ser bra ut så kan värdena vara tokiga ändå.

Nu är det ungefär 2 timmar kvar innan jag ska ta mitt pick och pack och pallra mig ner till tåget som ska ta mig till bussen som i sin tur ska ta mig hem till underbara Norrland. Det blir en lång resa, men det är det värt!

Nu har Boel fått sina tänder inspekterade av två kunniga människor inom loppet av en vecka.

I måndags hade vi en hästtandvårdare på besök. H*n valde att inte behandla Boel alls pga. dräktigheten och den ökade risken för kastning vid stressmoment, men kände igenom munnen lite för hand. Det konstaterades att Boel var vass och hade lite sår i slemhinnan, plus att hon hade 2 vargtänder (fortfarande, precis som tidigare... ;P). H*n rekommenderade raspning, men först efter fölningen.

Jag har full respekt för att h*n valde att inte behandla pga stressrisken, jag kan absolut föreställa mig att en del hästar stressar upp sig så mycket att det får biverkningar. Men... Eftersom att jag själv varit med någon gång när Boel raspats och därefter bara hört goda rapporter från de gånger jag inte varit med så tyckte jag att felen hellre skulle åtgärdas nu så att hon når full effekt på sommarbetet senare i år.

Veterinären ringdes och kom ut idag. H*n medgav att det optimala var att sedera, men att det var värt ett försök om hon var snäll att undersöka. På med stegen och en liten mun-dusch innan inspektionen började. Boel var, måste jag säga, lite mer missnöjd än vad hon har varit tidigare, men skötte sig riktigt bra och jag fick själv ta mig en titt och känna lite på munhålan.
Veterinären tyckte inte att raspning var nödvändigt eftersom att hon var så väldigt fin i slemhinnan (ja, det var hon faktiskt) och uppenbarligen inte hade besvär så av tänderna. De små såren som tandvårdaren noterat tidigare i veckan fanns endast på höger sida och var mest troligt bettrelaterade (misstänker hackamoret, som suttit rätt lågt innan jag gjorde nya hål på sidostyckena). Summa summarum blev alltså ingenting åtgärdat idag.

Men vad gör man som hästägare? Den ena tycker att man ska raspa, den andra inte och båda två har utbildning. Veterinären har fått den 3-åriga utbildningen som ges under Torbjörn Lundström och Ove Wattle, via SLU. Hästtandvårdaren har fått sin utbildning i USA, på denna skola, där det visserligen inte står särskilt mycket om filosofin, men som verkar nog så seriös och väldigt duktig på större ingrepp i munnen.

Jag gör lite små efterforskningar på nätet nu medan jag skriver, men ska återkomma när jag läst på lite mer. Det lutar dock mer och mer åt att jag använder veterinären igen. Varför åtgärda ett problem som inte finns?!

Onsdagen bjöd på ett ihållande, surt regn, men jag begav mig ändå upp mot Tierp för att hälsa på Furir som står här för dagen. Killen är helrenoverad och ska, vad jag har hört, få åka hem till Norrland nästa torsdag.
Bilden är tagen på Bollnäs förra sommaren när Furir tog ett 2:a pris bakom Slettvoll Rambo.





Jag hade egentligen en självständig dissekering på eftermiddagen men valde att hoppa över den. Jag fick sitta på bussen i drygt 50 minuter innan jag nådde Torslunda. Väl där traskade jag ner till stallet direkt där jag träffade två tjejer som var på väg ut med två nordisar för ett ridpass + "chefen" Ingebjörn som pekade mig i rätt riktning mot den hage där Furiren stod. Jag fick utan krus ta in honom i stallet om jag så ville, så det gjorde jag... Att stå och gosa i regn är inte någon höjdare. Lilleman fick ett äpple och några klappar innan han fick återgå till sitt filosoferande ute i hagen.
Därefter knackade jag på bostadshuset och fick mig ett litet samtal med den andra chefen, Anna. Jag frågade om jag fick komma tillbaka hit och auskultera någon gång under våren, vilket var helt okej, jag ska ringa efter mitt påsklov och stämma av, förhoppningsvis går våra scheman ihop så att jag kan närvara när Arne Lindholm är på plats.

Jag fick även veta att Thorslunda Gård faktiskt från en början var en filial till Mälarkliniken, och alldeles vid uppstart låg det i Rättvik, men så småningom flyttades det neråt och i samband med att Arne Lindholm slutade vid Mälarkliniken bildades VETTeam AB tillsammans med veterinär Ylva Lindberg och nu drivs det enskilt.
Gården var fantastiskt fin och vilket härlig mottagande jag fick! Oerhört avslappnat och harmoniskt, och det ska verkligen bli kul att så småningom få komma dit och få se allihopa i action!

På skolbiten har vi fått göra något som jag inte direkt kan skryta över... Vi har ju kommit in på rörelseapparaten och mycket fokus ligger naturligtvis på muskler. Som studiematerial fick vi 12 hundar, en för varje grupp, som vi flådde. Ja, flådde som i tog bort hud för att kunna se underliggande muskler.
Jag var defintivt inte helt bekväm med vad vi skulle göra när jag klev in på asis och bytte om till dissektionskläderna, och ärligt talat rätt nervös. För många år sedan såg jag, på internet naturligtvis, en film där människor flådde ett litet pälsdjur levande (inte hela dock, det var alldeles för vidrigt) och efter det dyker det upp otrevliga bilder så fort ordet "flå" nämns.
Jag tror att samtliga i gruppen var lite oroliga inför momentet, men vi pratade ihop oss en liten stund innan och när vi fick hunden körde vi igång rätt snabbt och var riktigt effektiva första kvarten. Och faktiskt, det hela gick riktigt bra med tanke på hur jag föreställt mig det, men jag valde att ta hand om ett framben och är glad att jag slapp arbeta vid nacke och huvud.
När vi var färdiga såg hunden ut som hundarna i Resident evil (första filmen) och det var svårt att komma ihåg hur den sett ut när vi fått den. Vi fick lägga i den i ett spritkar och efter denna första dissektion har vi tagit fram kroppen 2 gånger för att inspektera musklerna. Det är faktiskt riktigt bra att få känna och klämma på musklerna så nära, man får defintivt en mer tredimensionell bild och det är betydligt lättare att komma ihåg alla muskler.

Vad jag upprepade flera gånger för mig själv var att hundägare faktiskt donerat sina djur till SLU för att vi veterinärstudenterna ska få bästa möjliga bild av djuren och en bra grund att stå på inför kommande studier.

Om 2 dagar åker jag hem till Norrland och blir kvar där i 10 hela dagar! Oj så skönt!
Och roligt ska det bli också, eftersom att Stall Farms enda föl för året (Jänta tycks ha resorberat eller kastat) anlände i söndags. Spik Besta fick ett stoföl (med vita tecken), det finns en mängd bilder och info på Magdas blogg. Det kändes som att man befann sig i fel ände av landet, och veckan har känts lång, men snart så!
Förhoppningsvis blir det även bio någon gång under veckan, jag vill se The Hunger Games!

Whoop, whooop! Alla rätt på histologiska preparatförhöret i fredags! Det satt skönt och mitt ego fick en boost. Tyvärr måste jag säga att det nog varit bättre om det fått sig en törn istället, så jag hade känt mig lite stressad inför den skriftliga som vi har i övermorgon. Jag har pluggat mina planlagda timmar i helgen, men det känns som att det går trögt, särskilt digestionsorganen. Reproduktionsorganen är lite roligare, och efter dagens repetition måste jag säga något som jag nog redan sagt flera gånger tidigare... Men nu menar jag det på allvar! Jag ska INTE ha barn! Alla föräldrar som läser det här; ta inte illa upp, men fy vad äckligt allt är! Särskilt hos människor! Grisar har en så mycker mer hygiensk och fräsch lösning på saken.

Trots pluggandet har jag tagit mig tid att rida Boel, och igår träffade jag på en "granne" som har hästarna på andra sidan skogen. Hon erbjöd sig att visa mig lite nya ridvägar på andra sidan väg 255 så idag mötte jag och Boel upp med henne och hennes häst Pärlan (som egentligen heter något annat). Allt som allt tog det 2 timmar innan vi var tillbaka vid vårat stall, men då hade vi skrittat större delen av vägen. Boel blev svettig ändå, dels beroende på pälsen och säkert lite beroende på att vi hittade en bra klätterbacke, men hon var inte trött för 5 öre och jag kunde nästan se hur det osade mellan öronen när vi kom in på raksträckan innan backarna upp till stallet.

Jag skäms, för jag missade kallblodsloppet i lördags. Det ska enligt rapporter ha varit väldigt spännande, och om Åsajerven fortsätter att gå framåt kanske Hallsta Lotus får lite mer att bita i det här året.

Jag hade mer på hjärtat, men jag tittade just på klockan och kände en bekant tyngd i ögonlocken så jag får ta det någon annan gång. Förmodligen efter tentan, som allt annat.

Nu är det nog snart sommar... Jag och Boel har nämligen varit ute och hoppat diken och stockar i skogen, och sånt gör man inte förrän det är sommar. Härligt var det, och helkul, det tyckte även Boel! Möjligtvis lite spännande med diket där det fortfarande porlade vatten i, men hon är inte "bangen", den lilla tanten utan hoppar glatt det man styr på. Tekniken är väl inte den bästa även om hon har fin ryggaktivitet, hon skulle förmodligen behöva några varvs löshoppning, men viljan finns där och då är hälften gjort!

I övermorgon ska histologitentan göras, vilket innebär att jag sitter 1½ timma och försöker identifiera vävnader på 20 preparat. Jag gjorde en liten variant av provet idag och det gick bra! Faktiskt riktigt riktigt bra! Jag kände mig inte helt dum i huvudet och börjar hoppas att jag kanske ska fixa förhöret. Yey!

Sen har jag bara den stora skriftliga tentan på urogenitalorganen, digestionsorganen och hud kvar, den skrivs på tisdag, så jag har inte många dagar däremellan att trycka in det sista. Men det mesta är möjligt om man bara vill...!

Jag ska passa på att länka till Iselin Sundbergs blogg även här i själva bloggtexten. Det är hon som har Raikkonen och Qvadrigo i år och hon har lagt upp bilder på båda + en film på Qvadrigo. Tycker han ser himla läcker ut... Och han har ju lämnat en del duktiga tävlingshästar också!
Ni får bläddra tillbaka en del i arkivet för att hitta filmlänken, men passa på att läsa lite på vägen!

V75 går på Momarken i Norge på lördag och kallblodsloppet ser väldigt kul ut med Hallsta Lotus, Åsajerven, Moe Brage, Mörten och en av Mörtens pojkar, Wik Stjernen (han som jag gillar så mycket!). Om jag vore ekonomiskt oberoende skulle jag flyga dit över dagen och se loppet live, men nu får man väl nöja sig med TVn istället.
Juristerna måste ha tappat bort testamentet som skulle ge mig en massa miljarder.

Simma lugnt i vårfloderna!

Vårvädret håller i sig och jag trimmar för fullt med Boel längs de underbara grusvägarna. Idag skulle vi egentligen strikt hålla oss till övergångar och skänkelvikningar, men det blev lite galopp ändå... Ibland är det svårt att låta bli! Inte helt oväntat blev hon väldigt pigg och stark i galoppen på hemvägen, så efter det höll vi oss strikt till lägre tempon i skritt och trav.
Hon kändes riktigt grym idag och var inte ett dugg trött vid hemkomsten. Däremot var hon rejält svettig... Tack och lov har vinterpälsen börjat falla av, så jag borstar så det flyger hår och hoppas på att den snart är helt borta!

Jag har monterat upp ett hönät i Boels box, och jag tror inte det är helt till förnöjelse. Än så länge vet jag inte heller om det har några positiva effekter, men det lär ju märkas.
Anledningen till detta nya påhitt är att hon äter upp höet väldigt snabbt på kvällarna och sedan alltså inte har någonting annat att göra än att sova resten av natten. Jämför man hennes med de andra hästarnas boxar så vandrar hon rätt mycket, så jag hoppas att denna sysselsättning ska dra ner på det också.
Jag har läst bland annat på min klasskompis Michelles blogg att hennes häst tycker väldigt mycket om att stå och pilla i hönätet, så någonstans undermedvetet hade jag nog en bild av att Boel också skulle göra så. Den bilden försvann snabbt när jag övervakade ätandet igår kväll... Hönätet får en minst sagt våldsam behandlig när hon slänger och drar och knuffar för att få ut sin mat. Jag skulle inte bli helt förvånad om jag hittar nätet sönderslitet nästa vecka, men tills dess får hon minsann sysselsätta sig vid kvällsmaten!

Fredagen blev en melodi mestadels i moll (turen med Boel var dock en trallig historia) som började med att grannen meddelade att en av hennes katter dött. Det var den kärlekssuktande Iza, som var otroligt go' och som jag själv faktiskt utövat lite sjukvård på i höstas. Det kändes väldigt tråkigt, man kan bara hoppas på att det gick fort och att hon inte hade ont. 
Därefter gick Furirs lopp som var ärligt talat fruktansvärt att se. Furir kan inte ha varit vid sunda vätskor, för lite mindre än varvet från mål försvann han helt ur bild trots att tempot varit relativt lågt. Det värsta är att man via ATGlive inte kan se vad som händer sedan, så det blev oroligt vankande tills jag fick ett telefonsamtal och bekräftat att något visserligen var fel, men att det inte var något akut.
Tanken var att jag sedan skulle simma, men på vägen ner till simhallen kände jag tydligt att högerknät inte var helt med på noterna, så jag vände och traskade hemåt igen. Hade jag haft en svans hade den hängt och hade jag haft en lång hals hade nog huvudet hängt lika mycket.

Mindre än 2 veckor kvar till histologitentan, lite mer än 2 veckor kvar till den skriftliga... Tillbaka in i bubblan.

Första officiella vårdagen idag! Och det var på alla sätt och vis vår med, som varmast, 10 plusgrader, strålande sol, tinad is, porlande bäckar och drillande fåglar.
Men... Faktum är att vi har haft det så den senaste veckan, jag har bara inte velat erkänna det för mig själv. I min värld är februari en vintermånad, och så ska den förbli. Efter min flytt hit till södern har jag äntligen förstått bättre än att klaga på vintern. Utan snö och lite kyla är det nämligen helt tragiskt!

Jag var sur större delen av dagen, trots vädret, men kan skylla på de timmar vi stod inne och dissekerade och på en missad bussresa hem (vilket ledde till en senare hemkomst = ingen ridning i dagsljus). Men så kom jag mig ut på en barbackatur på Boel med grannen och Midde som sällskap och då flög de värsta tjurtagen ur mig. Vägen var dessutom långa sträckor helt bar och så där fantastiskt sviktande som grusvägarna bara blir på våren. Och vips, så blev det även lite trav... Ganska mycket för att vara ärlig, oj så härligt det var! Boel kändes otroligt bra, med härligt driv både framåt och uppåt, och jag var så pass avspänd själv att jag kunde hänga med i rörelserna. Åh, så kul det var! Man vill bara fortsätta!

Furir går ut mot de bästa på Umåker imorgon. Nåja, några av de bästa svenskarna i alla fall. Förhoppningvis kan han i alla fall tvinga ner de i tider...

Imorgon blir nog en bra dag. Jag ska på en föreläsning och en demonstration, sedan åker jag till Boländerna för lite shopping på eftermiddagen (bl.a. ett hönät, ska förklara det närmare någon dag) och på kvällen ska jag ta mig tid till att besöka simhallen. Förra veckan blev simning inställd på grund av biobesök, men nu är det full fart igen!