Tovig

Matkontrollanten har provsmakat och verkar godkänna födan. Synd att hon inte är så mycket för verbal bekräftan...

 

Mina kompisar har åkt till Amsterdam och nu börjar rapporterna på Facebook ramla in. Idag hade de visst besökt Red Light District... Jag är lite orolig för dem. Det började redan när Amsterdam nämndes som nästa resmål, men nu när de väl är där så blev det mycket värre. Typ så mycket att jag måste sända en tanke till dem varje kväll innan jag somnar och kolla Facebook varje morgon för att leta efter nya rapporter. Ja, kanske är det lite avundsjuka inblandat också, men mest av allt är jag orolig att det ska gå som det gör i Hostel-filmen!

Och får jag välja mellan det och att sitta hästvakt i Knvista tar jag hellre det sistnämnda!

 

Mitt största spänningsmoment idag är kvällsfodringen då Jänta ska få prova på lite nyheter i foderstaten. Förhoppningsvis är allt till belåtenhet, annars får jag justera lite till. (Mycket justerande när man pysslar med foderstater...)

 

På Brännbålet som hölls i onsdags kom vi ut med vårt nya klassnamn; Believet. Förstaårsstudenter kallas alltid amöbor och fram till Brännbålet på hösten i andra årskursen kallas studenterna för senioramöbor. Men numera tillhör jag alltså klassen Believet. En del är rätt missnöjda, andra är mer nöjda, jag är lagomt nöjd. Runner up var Phyxius, och det hade också fungerat bra tycker jag. Skönt med såna situationer!

 

Nu har 4 avsnitt av Homeland gått på andra sidan Atlanten, jag vet inte hur många som har hunnit gå på TV i Sverige än, men jag har sett samtliga 4... Jag måste gå en långpromenad efter varje avsnitt för att få ner pulsen och hinna lugna mig till läggdags, och ibland måste jag se om avsnitten också. Sjukt bra serie! Synd att det inte finns så många som kan engagera mig som den här gör...

 

 

Glad i hågen efter min ridning och lyckade soppa begav jag mig ner till simhallen för att i lugn och ro nöta några längder i bassängen. Inte helt oväntat var det rätt mycket folk, trots att jag dragit ut på det till 20.10 (de stänger 21). Det slog mig inte att det kunde orsaka vissa rymlighetsproblem förrän jag faktiskt tog klivet ner i bassängen och försökte hitta en bana att simma på...

Det fanns inget system alls!

Folk simmade på en och samma linje, både fram och tillbaka, vilket gjorde det omöjligt att lägga sig bakom någon utan att få väja när man mötte dem. De följde inga linjer och inga banor, simmade alldeles för sakta och några simmade direkt bredvid varandra, så jag hittade ingen egen linje att ligga på heller. Lösningen på det hela? Zick-zack-simning de första 2-300 metrarna, vilket tog närmare 20 (!) minuter... Det gick alltså mer åt sidorna än framåt.Turligt nog droppade folk av när klockan närmade sig halv 9 (de skulle väl basta efter att ha simmat så snabbt och tröttat ut sig så mycket... -.-), så efter det kunde jag äntligen simma rakt fram och få ihop min kilometer.

 

Här ovan har jag ritat ihop en liten bild på hur det egentligen ska gå till i en simbassäng när många människor ska försöka motionssimma (jag klassar inte flyta på rygg och varannan minut röra lite på ett ben som motionssim)! Det är faktiskt inte svårare än att köra bil. Håll till höger om det svarta strecket på bassängens golv, men inte för mycket. De röda linjerna på bilden är oftast imaginära, om ingen faktiskt lagt ut tävlingslinorna, men tar man en extra titt på bassängen och startpallarna är det faktiskt inte särskilt svårt att lista ut hur dessa linjer går.

Sen kan det givetvis även vara idé att välja en bana där folk som redan simmar håller samma tempo som en själv. Det här systemet är kanon, men tillåter egentligen inga omkörningar.

 

Det här skulle kunna beskrivas som ett i-landsproblem, men tänk vad skönt om ni få ynka läsare slipper att träffa på simmare som det kokar runt när ni någon gång simmar i en välanvänd bassäng!

 

(Och tänk om, mot förmodan, någon av de Knivsta-bor som simmade nu ikväll, eller kanske någon av de anställda på simhallen, skulle få nys om det här inlägget och upprätta det här systemet, eller något annat, till på fredag?!)

Veterinärutbildningen är hotad! :(

Men jag förtvivlar inte!

 

Jag har varit borta hela helgen på en Craig Stevens-clinic utanför Eskilstuna. Min granne red båda sina hästar för honom, och jag satt med som åskådare lördag och söndag. Vi anlände på fredagen då en obligatorisk föreläsning (om man är en första-gångare) hölls. Craig berättade då om ridningens historia de senaste seklerna och sedan om den klassiska franska dressyren och dess hjälper, som skiljer sig rätt mycket från den moderna dressyrens.

Jag hade ju redan en viss inblick i grundprinciperna för hjälperna och drogs mer till dressyrens historia, som verkade rätt invecklad med många grenar. Det hade varit intressant att få bena upp det och få veta vad som skiljer de olika stilarna åt.

 

Ridlektionerna var väldigt roliga att se på. Ekipagens nivå varierade mycket, så det var allt från nybörjare som fick träna på de "nya" hjälperna till ekipage som tävlat medelsvår dressyr (men som ärligt talat såg mycket bättre ut än många av dressyrens s.k. elitekipage). Jag samlade på mig en del sits-övningar och även en del ridövningar (om jag någonsin tar mig till ridbanan dvs.) och började lite så smått idag när vi var ute och power-skrittade. Stackars Jänta hade nog väldigt tråkigt under helgen när hennes hagkompisar var borta och ropade faktiskt när jag kom och hämtade henne igår. Återföreningen var inte ljuv, men säkert uppskattad.

 

Efter kvällens äventyr i köket börjar jag inse att jag nog inte är helt misslyckad vid spisen. En kalasgod grönsakssoppa blev resultatet!

Majoren blev 3:a i sin debut, på 36,0. Travet stämde inte fullt ut, det syns att han har lite kropp att växa in i...

Att han har en stor kropp syntes även när han låg i fältet med sina medtävlare, och för att jämföra såg han ut som en premieloppshäst medan de andra såg mer ut som de 3-åringar de är. Ändå håller han samma fart som de andra, mycket tack vare sitt stora, stora steg. Kan bli bra när han får ordning på kropp och ben!

 

Idag valde vi vårat klassnamn, som på grund av hemlighetsstämpling inte får komma ut innan det s.k. Brännbålet. När det går av stapeln är jag inte riktigt säker på... Men på plats ska jag vara!

 

Jag har bokat tid hos farbror Doktorn på tisdag. Om jag inte kommer ihåg fel så blir det första gången på 6 år, senast var när jag fick lunginflammation i 8:an. I jämförelse är mitt kommande besök av löjliga anledningar, jag vill att han tittar på ett födelsemärke och tar ett blodprov. Blodprovet på grund av att jag fick ett fästingbett för 3 veckor sen och födelsemärkesanalysen för att det tycks ha växt på höjden. Men mest av allt är det nog grundat på en grundlös hypokondri.
Troligtvis blir besöket i sig tillräcklig medicin mot just nämnda inbillningssjuka och förhoppningvis blir det även ett livslångt vaccin.

På torsdag ska en tidigare omnämnd naturtravare fallen undan Skaffer Jenta ut för första gången på travovalen i tävlingssammanhang. Det är på Bergsåker den efterlängade debuten ska göras, över distansen 1640 m som dock blir till 1660 m för "lille" Farm Major. Så är det när man är kallblodskille, tjejerna har det lite bättre ställt! ;)

 

Och jag... Ja, jag odlar Salmonella och E.coli och senast idag påbörjade jag en undersökning av ett mjölkprov från en ko med mastit. Precis vad jag drömde om när jag ansökte till veterinärprogrammet!

Men det är faktiskt roligare än att sitta och nöta i den drygt 900 sidor tjocka boken vi har som kurslitteratur.

 

Förra veckan stannade jag i Östersund för att titta på hingstarna som visades för kåringsnämnden. Ulvsås Zico var som ett slag i magen och inte helt oväntat blev han Best in Show. Jag såg en och en annan fin unghäst också, då unghästvisningen pågick samtidigt, och träffade på en gammal (ung) bekant i form av Ennos Zoya, Ninas uppfödning undan Sörfaxa och H.G.Balder. Hon fick sammanlagt 76 poäng och blev klass 1

 

.