Tovig

Och tänka sig, lite flax har man ändå!

 

Det hela började med att jag fick se de gamla bilderna som togs i mitten på augusti... Och hjärtat sjönk som en sten. Jag fick ju aldrig egentligen se dessa bilder ordentligt, så jag antog, när veterinären sa att vi kunde avvakta, att det inte var så allvarligt.
Kanske var det bra att jag aldrig fick se de plåtarna, det har nog besparat mig en hel del ångest och kval, för skadan var inte så liten. Det var mest mos, av ganska mycket, och så hade hon dessutom en "vanlig" fraktur längre ner längs griffelbenet. Veterinären på Mälarkliniken verkade inte särskilt optimistisk inför röntgen, och det var ärligt talat inte jag heller. Jag kunde föreställa mig mitt nya banksaldo efter "urgrävnings"-operationen som jag trodde skulle behövas.

Jag har försökt kopiera bilderna från det första röntgenbesöket, vilket inte var helt enkelt. Till slut lyckades jag få ut en miniatyr av den riktiga plåten, och här ser man i alla fall någorlunda den värsta kross-skadan, och tittar man noggrant kan man även skymta frakturen nedanför den stora.

 

Men så fel vi hade! Och vilken tur att veterinären i Skellefteå tyckte att vi kunde vänta!
Det där oviktiga lilla benet hade läkt ihop sig självt så bra att det nästan inte gick att tro på. Hon har förstås ett fult överben utåt, samt ett något större överben inåt, och veterinären sa att det möjligtvis var det inre överbenet som eventuellt kunde orsaka problem vid större belastningar eller långvarig, hårdare träning. Eftersom att gaffelbandet ligger mellan griffelbenen skulle det kanske kunna bli trångt där i just höger bak, men det var många "kansken" och "eventuellt" och inget "solklart", så jag tar det som en mindre risk.

 

Vi fick inga restriktioner alls på bakbenet, men tyvärr visade sig Bryta istället vara halt vänster fram. Inte särskilt mycket, veterinären bedömde det till ½-1 grads hälta i trav (efter 2 omgångar med löpningar i gången) och faktum är att det i hagen, på gräs, varken syns eller hörs. Vi fick det inte utrett pga. tidsbrist, men veterinären tyckte först att jag skulle se igenom hovarna samt låta henne vila lite till, då det kunde vara tillfälligt.
Jag är inte så förvånad, för hästar är det inte ovanligt att avlasta ett ben på diagonalen, eller så kan det faktiskt vara något tillfälligt eftersom att Bryta, olägligt nog, dragit flertalet "tok"-repor med sina kompisar två, tre dagar innan kontrollen.

Planen är att börja med lite alternativa behandlingar. Först hovslagare, som kommer imorgon, och eventuellt skoning fram, då hon faktiskt är lite ömfotad nu. Nämnda hovslagare (som lämpligt nog bara bor en kilometer bort) har även införskaffat sig en Biolight-maskin, så det blir nog nästa steg. Kanske får en equiterapeut också komma ut och kontrollera hur sned hon är. Utöver det ska jag (äntligen?) använda mina Back On Track-paddar, ge lite lämpliga tillskott och promenera lugnt en tid framöver, och helt enkelt hoppas på att hon läker ut sig själv igen!

 

I övermorgon är det ägarens tur att bli undersökt, och till skillnad från fallet med Bryta så hoppas jag på en operation!